Det som nu utspelar sig i Syrien sker inte i ett informationsvakuum. Tvärtom cirkulerar stora mängder information i realtid – vittnesmål, videor, analyser och politiska uttalanden – samtidigt som det blivit allt svårare att avgöra vad som är sant och vad som är vinklat.

I detta brus riskerar verkligheten på marken att försvinna. Därför behöver man lyfta blicken från enskilda uppgifter och se till de mönster som nu upprepar sig.

Syriska regeringsstyrkor har, med regionalt stöd, successivt pressat tillbaka den autonoma administrationen i nordöstra Syrien. Trots tillbakadraganden, förhandlingar och korta vapenvilor har offensiver fortsatt, följda av sköra och tillfälliga vapenvilor. Säkerhetsläget har försämrats, civila har drivits på flykt och frontlinjernas närhet till anläggningar kopplade till IS-förvaring har skapat akut oro.

Kontrollen över fängelser och läger där IS-krigare och IS-kopplade hålls har samtidigt blivit en central säkerhetsfråga. I samband med strider och omgrupperingar har rymningar rapporterats, och USA har påbörjat överföringar av IS-internerade från Syrien till Irak med hänvisning till risken för fängelseutbrytningar. Detta pekar inte på enskilda misslyckanden, utan på ett systemfel.

Hur utvecklingen beskrivs internationellt bidrar till att fördjupa detta systemfel.

Begreppet ”Rojava” används ofta som samlingsnamn. I praktiken rör det sig dock om DAANES – den autonoma administrationen i nordöstra Syrien – och regionen Gozarto, som utgör kärnområdet för Syriens assyriska befolkning. Distinktionen är central, eftersom det som ofta framställs som ett enhetligt och ideologiskt neutralt projekt i själva verket är politiskt präglat och geografiskt avgränsat.

Internationella uttalanden till stöd för DAANES kommer från olika politiska håll och bygger på skilda motiv. Gemensamt är dock att stödet sällan åtföljs av ansvarstagande för vad som faktiskt krävs för att upprätthålla säkerhet och skydd för civilbefolkningen.

För många assyrier, araber och andra minoriteter har självstyret därför varit en kompromiss snarare än ett ideal. Samtidigt är det ett faktum att DAANES under ett decennium fungerat som ett alternativ till både diktatur och jihadism, och att minoriteter där haft större handlingsutrymme än i övriga delar av Syrien. I avsaknad av fungerande alternativ har detta varit avgörande för deras fortsatta närvaro.

Därför behöver DAANES bestå, men inom ett tydligt ramverk som säkerställer dess syfte och inte gör självstyret beroende av tillfälliga maktförhållanden eller yttre oro.

När denna relativa trygghet försvagas blir konsekvenserna snabbt existentiella.

För Syriens minoriteter är detta ingen abstrakt fråga. Assyrierna saknar politisk makt och extern skyddsmakt och har redan förlorat en stor del av sin befolkning genom migration. Deras fortsatta närvaro vilar på tre faktorer: reellt inflytande, kulturell trygghet och fysisk säkerhet. När dessa undermineras finns inget som bromsar en fortsatt utvandring.

Erfarenheterna från Gozarto visar hur bräckligt skyddet för militärt och politiskt svagare grupper är. Mordet på den assyriske befälhavaren Dawood Gendo 2015 var en riktad attack som bevittnades av överlevande. Trots att vittnesmål och underlag existerar har händelsen aldrig blivit föremål för oberoende granskning. För många assyrier har detta blivit en symbol för hur avgörande säkerhetsfrågor kan tystas när de saknar politiskt intresse.

Samtidigt reduceras humanitärt lidande ofta till en del av krigets berättelsemaskineri. Bilder på hjälptransporter och civila offer cirkulerar, medan de strukturella orsakerna till sammanbrottet förblir obesvarade. Resultatet blir att solidaritet uttrycks, men ansvar uteblir.

Politik som bygger på önsketänkande förlorar förr eller senare mot verkligheten – till priset av vilka som tillåts finnas kvar i Syrien. I ett informationslandskap präglat av agendor riskerar de människor som faktiskt bär konsekvenserna att försvinna ur sikte.

Michael Merdoyo

Exilassyrier och medlem i Medborgerlig samling