I natt, tidigt på morgonen i alla fall, grät jag hejdlöst över svensk framgång i världens bästa sport! Tänk att återigen få uppleva att ett svenskt landslag, juniorkronorna, blir världsmästare!

Idrotten har under hela mitt liv varit närvarande och trots att min far näst intill personifierade Smedby AIS friidrottssektion, har ishockeyn varit min favorit! Intresset för fotboll försvann med Ove Kindvall, Zamora Nyholm och Björn Nordkvist. Nu saknas de stora förebilderna och för vårt samhälle moraliska ikoner!

Egentligen har jag ett nästan extatiskt intresse för Tre Kronor, som jag så mycket älskar. I övrigt tittar jag på SHL, men det är nationen Sveriges framgång inom hockeyn som jag mest av allt älskar!

Jag kan härleda att anledningen därtill är vår nationalsång, ”Du gamla, Du Fria”! När vi under min uppväxt samlades framför tv:n och såg Tre Kronor vinna var det så nära extas man kan komma!

Återigen kommer man in på den nationella stoltheten, hur ett land genom västliga demokratiska och organiserade umgängesformer hittar den känsla av nationell tillhörighet som präglar ett land som inte hotas av omänskliga religiösa styrfunktioner! Ett land som Sverige som i hundratals år utvecklat den för landet mest framgångsrika idrotten, vintersport!

Jag ser återigen kopplingen till uttrycket: ”Ett skidåkande land”!

Ett rasistiskt uttryck, hävdar mina belackare, men för mig mera en metafor för en samhällsutveckling som genom uttrycket ”Ett skidåkande land” definierar en umgängesform i det kalla vinterlandskapet, Sverige. Envishet, tålamod, samspel, tolerans och respekt för rådande förutsättningar!

Man kan, åtminstone i min värld, se kopplingen mellan ett skidåkande land och västliga umgängesformer, demokrati och fria val av intresse och givetvis, en folklig förankring!

Jag vet att det finns undantag inom vinteridrotter där vissa länder inte har en tydlig demokratisk förankring, exempelvis Ryssland och Belarus! Oavsett detta blir ändå uttrycket om skidåkande länder ett ganska bra sorteringsinstrument avseende civiliserade umgängesformer, för västliga demokratiska länder och frånvaron av en tvingande religion som exempelvis, islam!

Den goda nationalistiska känslan som vi gemensamt får uppleva när den blågula flaggan hissas, när vår nationalsång framförs, ger många av oss gåshud. Det vill jag till varje pris behålla!

Jag läste ett reportage från en skola i Skåne där skolans rektor till barnens föräldrar skrev att han gärna såg att de svenska barnen helst inte bar svenska fotbollslandslagets tröjor på sig i skolmiljö, ty detta kunde vara kränkande för invandrarbarnen!

Det här var ett tag sedan, när politisk korrekthet och vänstern såg nationell stolthet som något fult. Ingen svensk flagga, inga psalmer, ty nu skulle Sveriges visa sin stolthet och rätta sida! Fullblodsdårar var dessa individer!

Nu hyllar vi Sverige och svenskarna. Vi önskar våra hockeyhjältar välkomna hem, viftande med svenska flaggan, sjungandes Du gamla Du Fria.

Och vi kommer inte att se EN ENDA palestinsk flagga – så otroligt skönt!

Bo Fridén