Under 30-talet avskaffades påföljden ”förlust av medborgerligt förtroende” i Sverige. Med anledning av de senaste decenniernas introduktion av klangrupperingar, av kapitalstarka kriminella nätverk, av kraftigt ökande våldsbrott och sexuella övergrepp som nu börjat omforma hela den svenska samhällsstrukturen, måste vi våga att överväga införandet av påföljden förlust av invånarrättsligt förtroende.

Den tidigare påföljden, förlust av medborgerligt förtroende, innebar kortfattat att en dömd brottsling kunde förlora sin rösträtt, möjlighet att vittna i domstol, samt rätten att arbeta med yrken som krävde gott förtroende och anseende. Samhället har på många sätt förändrats sedan dess, varför införandet av förlust av ett förtroende kopplat till att vara invånare snarare än medborgare är mer relevant.

Förlust av invånarrättsligt förtroende kunde förslagsvis innebära att brottslingar som dömts för sexualbrott, grova våldsbrott samt grovt ekonomisk brottslighet förlorar sin rösträtt, möjlighet att vittna i domstolar, rätten att företräda samhället som förtroendevald, rätten att företräda företag och organisationer som styrelserepresentant, och förbud att arbeta inom vård och omsorg.

Eftersom denna påföljd har som syfte att skydda landets invånare och våra samhällsstrukturer, så bör förlust av invånarrättsligt förtroende gälla en betydande period, exempelvis 30 år. Uppgifter om tidigare förlust av förtroende borde vara offentliga på livstid.

Idag är det många invånare som upplever ett lågt förtroende för och en stark känsla av otrygghet i relation till vår gemensamma välfärd som skola, vård och omsorg. Några av de senaste i raden av anmärkningsvärda avslöjandena är att det inom barnomsorgen i Vivalla i Örebro kommun har arbetat personal som misstänkts ha begått övergrepp mot barn, att en annan anställd misstänkts för att ha undanröjt bevis till detta, samt de många vittnesmål om sexuella övergrepp som nu kommer från flera av våra äldre i Uppsala kommun. Att samhällets svagaste – barn, äldre och funktionsnedsatta – lämnats utan skydd är något som många har svårt att acceptera.

Säkerligen skulle dessa typer av fall inom välfärden minska eller åtminstone försvåras om vi införde denna påföljd, samt om arbetsgivare inom vård och omsorg förväntas kontrollera och bevaka att deras personal innehar invånarrättsligt förtroende. Detta på samma sätt som arbetsgivare i andra branscher måste bevaka att deras anställda fortsatt innehar lagstadgade kompetenser och tillstånd.

Idag får en företagare som gör kreditupplysning på ett annat företag via Upplysningscentralen snabbt och enkelt tillgång till information om någon i styrelsen i företaget har skulder eller om någon i styrelsen representerat ett företag som gått i konkurs. Det hade i många fall varit ett bättre beslutsunderlag för företagaren att se om någon i styrelsen i företaget tidigare förlorat sitt invånarrättsliga förtroende.

Vi ser inom näringslivet en ökande trend att kriminella bygger upp företag som de sedan tömmer på kapital, med följd att leverantörer och kreditgivare står utan betalning för utförda tjänster och krediter. Detta kapital nyttjas säkerligen av de kriminella i nya brott, medan brottsoffren står helt utan hjälp när de kriminellas företag läggs i konkurs.

Vidare kom uppgifterna under 2023 att ett av Sveriges största partier på lokal nivå i Botkyrka kommun infiltrerats av kriminella. Jag vågar knappast spekulera om vilka effekter det skulle få på vårt samhälle om en klan eller ett kriminellt nätverk lyckades få majoritet i en kommunfullmäktige. Skulle vi införa ett förbud mot individer med förlorat invånarrättsligt förtroende att företräda oss på förtroendeuppdrag som politiker på kommunal, regional och nationell nivå, så kan vi undvika det.

Jag är väl medveten om att mitt förslag avviker kraftigt från den rättsliga linje som vi svenskar fört de sista decennierna, men jag menar att vi måste våga sätta alla hederliga invånares bästa framför de kriminella invånarna. Min förhoppning är att denna artikel väcker läsarens aptit att vidare reflektera över förslaget, och slutligen nå våra förtroendevalda i Riksdagen.

Johan Lundgren

Operativ chef inom näringslivet