Integrationen misslyckas. Varför? Kan det vara så enkelt som att den misslyckas för att vi försöker få den att lyckas? I slutändan är det den som ska integreras som måste göra jobbet, skriver Björn Schaerström.
På kullarna, i dalarna, över bygden ljuder den, lovsången om tidens mest mässade ödesfråga: integrationen. Integrationen – integrationen – integrationen. Som om man ersatt klockringningen med samma teistiska förmaning; ni vilsna själar hör oss, följ oss, offra er och låt oss frälsa er från ondo. Nu senast med vädjande blick (SvD 260326) från Stockholms Stadsmissions Åsa Paborn:
”En stor grupp av de som lever i ekonomiskt utanförskap är födda i andra länder och för dem går vägen till språket genom utbildning och arbete. Men vägen till arbete går via språket. Denna grupp riskerar att hamna i ett integrationslimbo.”
Detta kom med följande krav på regeringen:
1) folkbilda bort utanförskapet
2) skapa system som välkomnar utvecklande samarbeten
3) strunta i prestigen
Om de inflyttades eget ansvar, inte ett ord.
Det tar liksom aldrig slut. Det går liksom aldrig in! Om att vi måste förbättra integrationen, om hur vi skall förbättra integrationen. Om vårt integrationsmisslyckande, vår integrationsskuld och om samhällets krav på uppoffring för upprättelse. Att det är vi här boende, arbetande och betalande som skall göra jobbet… Och jag blir nästan förbannad.
Lika ljudligt som den om integrationen strömmar psalmen om polariseringen. Polarisering – polarisering – polarisering, till och med nu inför valet, det val som borde handla om Sverige och svenska skattebetalares återbäring för skattepengarna. Vem är det som splittrar? Den som tränger sig in och ställer krav eller den som vill ha och värna sitt i lugn och ro?
Integration!? Polarisering!? Jag vet ett sätt att få bukt med bägge.
Integration är ett deskriptivt ord, en benämning som beskriver ett skeende och resultatet av detta skeende, inte något man gör eller planerar. Ansvar för att integreras ligger väl på den som skall integreras, den som flyttar in, inte på den ”mottagare” som inte bett om flytten?!
Det budskap jag från svensk offentlighet, till samtliga till Sverige inflyttade alldeles oavsett vilka de är och varifrån de kommer ifrån, önskar höra lyder; lär dig svenska språket själv, utforska och anpassa dig till Sverige själv, studera den svenska arbetsmarknaden och gör dig anställningsbar själv, ställ inga krav du inte har rätt att ställa.
Därtill, håll religiös symbolik och markörer för dig själv, ställ inga krav på bruk och praktik där den inte är önskad. Visst, i den liberala demokratin får man leva som man vill. Den friheten kom inte från ingenstans, acceptansen för dess motsats är låg. Världens friaste sekulära folk vill inte som bevis för ”snälla och god” avkrävas inkludering av sådant som hotar dem. Världens friaste sekulära folk vill inte tillbaka till medeltiden och inte behöva kämpa för det en gång till.
SE ÄVEN: Sparf: Så löser vi integrationen!
Till politiken. Skrota tjatet om integrationen. Låt oss visa vägen till handlingskraft, egenmakt och självkänsla i stället för den mjukryggade kravlöshet som mer stjälper än hjälper. Placera ansvar där det hör hemma. Låt oss inte upprepa samma misslyckade recept som tidigare.
Björn Schaerström
Civilekonom och debattör
