Jag har nyligen kommit åt drakägg, och vill nu erbjuda vår eminente förre statsminister chansen att bli spektakulärt rik genom att investera i odlingen av mytologiska väsen. Cyniska människor hävdar att jag ljuger, men baserat på Reinfeldts politiska gärning kring invandringen så förstår jag att han besitter det visionära tankesättet som behövs för att se bortom ”sunt förnuft”.

Anders Borg konstaterade i en intervju att han haft fel i invandringsfrågan och varit naiv. Reinfeldt har ännu inte ändrat uppfattning, och Borg antyder därmed indirekt att denne fortfarande är naiv — den tidigare finansministern karaktäriserar oenigheten med orden ”det blir en krock mellan värderingar och verklighet här”, och konstaterar att Reinfeldt utgår från principer medan Borg (numera i denna fråga) från forskning. Ett artigt sätt att beskriva sin kollega som ”faktaresistent”, en dygd vi drakodlare hyllar som faktabefrielse!

En drakförnekare skulle undra om inte både Borg och Reinfeldt var befriade från grundläggande allmänbildning. Borg erkänner att det inte finns något framgångsexempel i Europa som drivit liknande invandringspolitik som Sverige, men hänvisar till USA och Kanada som länder där ”invandringen fungerade bra”.

Elefanten i rummet gällande mångfald och dessa två länder är att USA rivs upp av återkommande kravaller på grund av rasrelaterade spänning, så som efter att Michael Brown dödades i självförsvar av polis och sedan igen efter George Floyd mördades av en annan polis. IQ-gap mellan olika rasgrupper kvarstår efter generationer – inte av biologiska orsaker utan på grund av miljö – vilket kraftigt begränsar möjligheten att i närtid förbättra utfallen för de värst utsatta.

Vänsteranalytiker bedömer att USA är dysfunktionellt på grund av strukturell rasism som undergräver rättssäkerhet och demokrati. Högertänkaren Jeremy Carl, tidigare högre statstjänsteman under Trumpadministrationen, argumenterar för att landet till och med är systematiskt rasistiskt emot sin vita majoritet.

Andra analytiker till höger, så som kriminologen Barry Latzer och ekonomen Thomas Sowell, hävdar att subkulturer hos den svarta minoriteten upprätthåller en ohållbar kriminalitet och social dysfunktionalitet. Oavsett om du lutar till höger eller vänster så får du svårt att hitta någon insatt som icke-ironiskt ser USA som föredöme för gällande mångfald.

Kanada har också i modern tid betalat ut 40 miljarder kanadensiska dollar i skadestånd till minoriteter för storskaliga övergrepp. Reinfeldt hör inte nejsägare som påpekar sådant, utan uppvisar den immunitet mot grupptryck som behövs för att swisha mig för drakfoder!

Reinfeldt besitter en frihet från tråkiga realiteter, som Riksrevisionen konstaterade 2017. Där dokumenterades att Reinfeldtregeringen under åtta år drivit en migrationspolitik nästan helt utan konsekvensanalys, både gällande integration, arbetsmarknad, kriminalitet och säkerhetshot. Detta trots att, som Lasse Wierup skriver, ”starka varningslampor tidigt blinkat rakt i ansiktet på statsministern”. Exakt den mentaliteten som behövs för att inte skrämmas bort från ett gyllene investeringstillfälle som detta! Tänk hur rika vi kommer att bli genom att hyra ut de fjälliga små rackarna till filminspelningen av nästa ”Game of Thrones”!

Vissa människor har den orimliga hållningen att ompröva sina uppfattningar om de får nya erfarenheter och data! Så som Stefan Löfvens insikt om att storskalig invandring ökar brottsligheten.

Andra hålls tillbaka av ”uppenbara sanningar”, så som att heterogena samhällen har mer uppförsbacke än homogena, eller att drakar inte finns. Exempelvis den tidigare statsminister Tage Erlander, som kommenterade en av raskravallerna i USA med orden ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen”.

Andra förblindas av illvilliga forskare som ”bekräftar” dessa påståenden genom att testa dem empiriskt. Vissa pekar på forskning om att ökad mångfald undergräver välfärdsstaten. För att citera delar av en artikel där Per Gudmundson låter sig hjärntvättas av vetenskapen kring hur etnisk mångfald försvårar det mesta:

”[Det finns] en direkt påverkan av etnisk sammansättning på BNP per capita. För varje tiondels ökning av den etniska fraktionaliseringen sjönk landets inkomst med 14 procent. Eller konkret: om Sydkorea hade haft samma grad av etnisk splittring som Uganda, skulle inkomstskillnaderna mellan länderna ha krympt med hälften, konstaterade forskarna.”

Fegisar som ser hinder istället för möjligheter kan få lyssna på sina tråkiga experter, medan jag och Reinfeldt flyger över Stockholm på våra bevingade ödlor!

Staffan Marklund

Kontorsarbetare och samhällsdebattör