Niki Ghassemi skriver på Vestmanlands läns (VLTs) ledarsida den 26 januari insiktsfullt om det iranska folkets vedermödor under titeln ”Tystnad är också ett ställningstagande”. Ghassemi har iranskt ursprung och torde vara väl insatt i hur
stora delar av det iranska folket upplever dagens situation med en diktatorisk islamistisk regim som med våld slår ner alla protester.

De senaste veckorna har protesterna blossat upp över hela landet, mycket beroende på skenande priser, att den Islamiska diktaturen fråntagit kvinnor deras grundläggande rättigheter och bemött krav på frihet med fängelse, tortyr och dödligt våld.

Iran är ytterligare en muslimskt diktatur där den Islamiska regimen varken kan stava till medmänsklighet, jämlikhet eller fredlig samexistens med landets befolkning. I nyhetsmedia rapporteras om miljontals demonstranter och upp till
30 000 döda. Dödandet fortsätter även om nyheter har svårt att nå ut till omvärlden
eftersom regimen stängt ner internet och även telefoni i stor utsträckning.

Niki Ghassemi jämför medias relativa tystnad om händelserna i Iran med tystnaden när nazisterna massdödade judar under andra världskriget. En reflektion som jag gör, men tydligen inte Niki Ghassemi, är att sedan Hamas massaker för snart 2,5 år sedan så har Palestinademonstranter dagligen högljutt invaderat alla europeiska städer. Men vi ser inga som helst demonstrationer till stöd för den iranska befolkningen som dagligen utsätts för tortyr och dödligt våld av sin egen regim.

Som utomstående betraktare måste jag ställa mig frågan varför medborgare i Sverige och Europa reagerar så starkt för Palestiniernas räkning, men totalt blundar för iraniers utsatthet. Svaret på frågan torde ligga i att det i första hand är invandrade palestinier och vänsteraktivister som hatar Israel och som i Sverige driver demonstrationerna. Samtidigt som den iranska islamiska regimen också hatar Israel. Uppenbarligen sammanfaller propalestinska demonstrerande vänsteraktivisterna och den Islamiska regimens intressen och delar samma Israelhatande agenda.

Pro-palestinska aktivister vill gärna göra gällande att man demonstrerar för en bättre situation för palestinier, men i verkligheten är demonstrationerna koordinerade av Hamas och riktade mot ett utplånande av Israel från jordens yta. Palestiniernas väl och ve är bevisligen sekundärt.

Samma hat mot Israel förklarar också vänsterns ovilja att kritisera eller ens nämna den mördande islamiska regimen i Iran. Vänsterns hyckleri och avsaknad av medmänsklighet är inte bara ohederlig utan även avskyvärd långt utöver det tillåtnas gräns. Svenska folket måste i det iranska folkets namn avkräva vänstern – Magdalena Andersson, Nooshi Dadgostar och Daniel Helldén – en förklaring angående sin tystnad.

Leif Kullberg