Den iranska regimen hatar Israel, men det är inte samma sak som att det iranska folket hatar Israel. Iranierna och judarna har en lång historia av vänskap och samarbete, som den islamistiska regimen nu gör sitt bästa för att dölja. Man ska inte falla för den islamistiska propagandan – den iranska diktaturen är inte en genuin representant för det iranska folket, skriver Christoffer Jonsson.
Iranier och judar har en lång historia av vänskap, en historia som sträcker sig flera tusen år tillbaka i tiden. Enligt den bibliska berättelsen befriade den persiska kungen Kyros den Store judarna från den babyloniska fångenskapen omkring 500 f.Kr. Judarna fick tillbaka sitt heliga land, och som tack byggde de en staty av kungen vid det återuppbyggda templet i Jerusalem, där han beskrevs som en frälsare och räddare i nöden.
Mer än tvåtusen femhundra år senare under shahen Mohammad Reza Pahlavi var relationen mellan Israel och Iran mycket god. Bara några år efter att staten Israel hade etablerats erkände Iran, som en av de första länderna i Mellanöstern, Israel som en självständig stat. Fram till revolutionen 1979 hade Israel och Iran ett starkt samarbete. Efter sexdagarskriget, där Israel kämpade mot Jordanien, Egypten och Syrien, stärkte shahen sitt samarbete med Israel, både militärt och ekonomiskt. Israel importerade det mesta av sin olja från Iran.
Än idag fortsätter iranier och judar att upprätthålla en stark vänskap, något som blivit allt tydligare efter den 7 oktober-attacken mot Israel.
Denna känsla delas också av den iransk-israeliska Natalie Sanandaji, som arbetar för den icke-statliga organisationen Combat Antisemitism Movement. Sanandaji deltog vid Nova-festivalen den 7 oktober 2023. Lyckligtvis överlevde hon attacken, men traumat efteråt blev svårt. Därför är hon också engagerad i kampen mot den iranska islamistiska regimen och den växande antisemitismen.
Vid ett seminarium om att befria Iran från tyranni förklarade Sanandaji att hon ofta behöver förklara sig när hon berättar att hennes mamma är israeliska och hennes pappa är iranier. Folk påpekade ofta att dessa två länder hatar varandra och att deras kulturer går i sär. Sanandaji förklarar då för dessa personer att iranier och israeler de facto älskar varandra, och att den islamistiska regimen som styr Iran inte alls har det iranska folkets stöd i sina attacker mot Israel.
Även talespersonen för “Iranians For Trump” Sarah Raviani berättade att hennes band till det judiska folket är starkt. Raviani berättade att Israels förluster är hennes förluster och Israels segrar är hennes segrar, eftersom de delar en och samma fiende – mullorna i Iran.
Ett annat exempel som visar hur enade iranier och israeler är, är historien om kapten Sahar Saudyan och sergeant Shirel Haim Pour, som båda hade iransk och israelisk bakgrund. Kapten Saudyan tjänstgjorde i södra Israel och ansvarade för ett av Israels mest effektiva luftförsvarssystem, Iron Dome. Den 7 oktober, när tusentals raketer avfyrades mot Israel, fick Iron Dome snabbt slut på missiler. Under tiden som kapten Saudyan åkte till vapenförrådet för att hämta fler missiler, hade basen redan blivit attackerad. Bilen hon och tre av hennes kamrater färdades i blev beskjuten av Hamas, och alla fyra dödades.
Sergeant Haim Pour tjänstgjorde vid en IDF-utpost i kibbutz Nahal Oz. När basen attackerades av Hamas befann hon sig i kommandocentralen. Därifrån lyckades hon skicka ut varningar till både militärledningen och allmänheten om att Hamas hade invaderat södra Israel. Under attacken försökte Hamas tvinga ut Haim Pour och hennes kamrater genom att kasta in brinnande föremål, men de modiga soldaterna höll ställningarna. Tyvärr kostade det henne livet.
För att hedra dessa modiga kvinnor skapade den iranske konstnären Hooman Khalili en väggmålning i staden Safed i Israel, där både Sahar Saudyan och Shirel Haim Pour är avbildade tillsammans med Mahsa Amini, som mördades av regimens moralpolis år 2022, och Elahe Tavakolian, som sköts i ögat av kravallpolisen när hon protesterade mot regimen. På målningen står ”Women, Life, Freedom”, vilket enligt konstnären symboliserar att Israel är det enda landet i Mellanöstern som står upp för kvinnors rättigheter i Iran.
”Jag vill visa att judarna i Israel står med kvinnorna i Iran”, sa konstnären i en intervju. Han förklarade att syftet med målningen var att visa på bandet mellan judar och perser, genom att avbilda två persiska judar som föll den 7 oktober och två iranska kvinnor som stod upp mot den islamistiska regimen.
För invånarna i staden Safed symboliserade väggmålningen den djupa gemenskapen mellan det israeliska och det iranska folket, samt deras långvariga vänskap.
Christoffer Jonsson
Samhällsdebattör
