Debatt: Irland måste sluta gömma antisemitismen

Det kanske mest avslöjande är att Irland fortfarande saknar en officiell statlig mekanism för att separat registrera antisemitiska incidenter.

Polisen kan registrera hatbrott på andra grunder, exempelvis religion eller etnicitet, men antisemitism isoleras inte som en egen kategori.

När den irländska judiska organisationen Jewish Representative Council of Ireland för första gången skapade ett eget rapporteringssystem framträdde därför en bild som den irländska staten själv aldrig tidigare hade producerat.

Resultatet? 143 antisemitiska incidenter på bara sex månader. Av dessa innehöll 36 hot eller skrämsel riktade mot judar eller israeler. Händelserna omfattade bland annat verbala angrepp, vandalism, hot, diskriminering, digitala trakasserier, Förintelseförnekelse, antisemitiska konspirationsteorier och antisionistisk antisemitism.

Och detta är alltså inte någon komplett nationell statistik. Det är ett första försök att över huvud taget synliggöra problemet.

Här måste den verkligt obehagliga frågan ställas: Varför har den irländska staten inte redan haft ett system för detta?

Jag misstänker att förklaringen är mer politisk än vad Dublin vill erkänna.

Efter decennier av en politisk kultur där Israel och sionism ofta behandlats på ett sätt som djupt präglats av antisemitiska föreställningar och rasistisk antisionism, finns det anledning att fråga om irländska regeringar saknat politiskt intresse av att bygga institutioner som faktiskt mäter problemet, och medvetet motarbetat statlig kartläggning av antisemitiska hatbrott.

För vad händer om antisemitismen börjar registreras systematiskt?

Då går den inte längre att gömma bakom kategorier som ”rasism”, ”religionshat”, ”hatbrott” eller så kallad kritik mot Israel.

Min misstanke är därför att en del av motståndet mot ett separat statligt system kan handla om vad ett sådant system skulle avslöja. Om antisemitismen, inklusive rasistisk antisionism, är så utbredd som återkommande rapporter och vittnesmål antyder, skulle konsekvent statlig registrering kunna leda till en dramatisk ökning av de officiellt dokumenterade fallen.

Det skulle skapa ett stort politiskt problem för Dublin och potentiellt även ett europeiskt problem.

EU har länge varit berett att rikta hård kritik mot medlemsstater när demokratiska värden, rättsstatliga principer och grundläggande rättigheter anses hotade. Ungern har exempelvis blivit föremål för omfattande EU-granskning och politiska åtgärder. Varför skulle antisemitism på Irland vara ett undantag?

Europeiska kommissionen beskriver själv antisemitism som oförenlig med EU:s kärnvärden och som ett hot mot demokratin och det öppna europeiska samhället.

Det går inte att kräva att andra medlemsstater ska ta antisemitismen på största allvar samtidigt som man accepterar att ett EU-land saknar ett heltäckande statligt system för att ens mäta problemet.

Den irländska regeringen kan hänvisa till att landet 2025 ställde sig bakom IHRA:s arbetsdefinition av antisemitism, och till sina ambitioner att bekämpa den. Men deklarationer är inte samma sak som fungerande institutioner.

Antisemitism måste registreras. Den måste utredas och följas upp. Staten måste kunna visa hur problemet utvecklas.

Det är anmärkningsvärt att den irländska staten år 2026 fortfarande inte kan göra detta på ett tillfredsställande sätt.

Historien gör dessutom den irländska självbilden mer problematisk. Under andra världskriget förde Irland en så kallad neutralitetspolitik. När Adolf Hitler dog 1945 gick dåvarande premiärministern Éamon de Valera till den tyske diplomaten Eduard Hempel för att framföra kondoleanser. Även president Douglas Hyde förmedlade kondoleanser på statens vägnar.

Detta historiska arv bör ingå i en seriös diskussion om Irlands förhållande till judar, Israel och antisemitism, särskilt mot bakgrund av dagens politiska kultur.

För mig är slutsatsen svår att komma runt.

Irland måste granskas betydligt hårdare av omvärlden.

EU bör kräva att Irland faktiskt mäter, dokumenterar och bekämpar antisemitismen på samma sätt som man kräver av andra medlemsstater.

Annars är det dags att utesluta Irland ur EU!