Världen står vid ett vägskäl, kanske mer än någonsin sedan andra världskriget, och orsaken är religion.

Västerländska demokratier lagstiftar om rätten till privat tro. Religionsfrihet innebär dock inte rätten att politisera tron eller använda religiösa dekret för subversiva ändamål.

Konflikt uppstår när representanter för teokratiska samhällssystem, såsom Irans terrorregim, möter västerländska demokratier, som sedan reformationen och upplysningstiden har gått bortom teokratins dekret och dogmer.

Vad är då skillnaden mellan dessa två diametralt motsatta uppfattningar om verkligheten: demokrati och teokrati?

Konfrontationen mellan judendom och islam bygger bland annat på hur religionerna presenterar lösningar på människans grundläggande skuldbörda, som alla tre monoteistiska religioner menar att alla människor bär på.

Inom moderreligionen, judendomen, krävs självkontroll, medan Jesus i kristendomen befriar människan från skuld. Islam, å andra sidan, hävdar att skuld endast kan hanteras genom underkastelse till Allahs dekret och martyrdöden. Detta innebär att för muslimer väger martyrdöden tyngre än livet och underkastelse tyngre än förnuftet. Här ligger den stora konfrontationen mellan judendom-kristendom och islam.

Medan judendom och kristendom har ett obefintligt inflytande på västländernas sekulära politik, är islamismen motorn som, genom strikt implementering, plikttroget sprider Koranen, Allah och Muhammeds ord. Detta gör islamismen till den aktiva kraften som formar konflikten.

Plikten att sprida islam är islams främsta bud, jämfört med ”föröka er”, vilket är det främsta budet i judendom och kristendom, eftersom det nämns först i Bibeln.

Islams tre pelare: underkastelse, martyrdöd och plikt är oförenliga med demokrati och västvärldens grundvalar. Så länge islam inte genomgår en motsvarande reformation och upplysning som i västvärlden, kommer motsättningarna att fortsätta. Det räcker inte att en majoritet av muslimer lever eller vill leva sekulärt. Så länge inflytelserika imamers fientlighet mot alla icke-muslimer vägleder muslimer, kommer konflikten att bestå.

En strimma av ljus kan skönjas i det religiösa mörkret; Abrahamsfördraget har undertecknats av Israel, Förenade Arabemiraten, Bahrain och Marocko. Iran lyckades dock, genom massakern på 1 200 israeler den 7 oktober, gisslantaganden och bestialiska våldtäkter, stoppa långt gångna förhandlingar, när Saudiarabien också sades vara redo att underteckna fördraget. När Saudiarabien har undertecknat kommer resten av den sunnimuslimska världen att följa efter.

Irans inflytande måste därför stoppas och förpassas till historiens soptunna för galenskap, där nazism, fascism och kommunism samlar damm. Progressiva muslimer runt om i världen måste ta sin plats i den offentliga sfären, vilket Irans shiitiska opposition är beredd att göra, för att få slut på oändliga regressiva krig och elände i Mellanöstern.

Richard Conricus