Jämfört med kristendomen är islam antingen komiskt eller tragiskt våldsam, beroende på hur man ser på det. Denna skillnad är ingen slump, eller något som har uppstått nyligen. Istället kan skillnaden i synen på våld och tvång spåras direkt tillbaka till de två religionernas äldsta historia och heligaste skrifter, samt religionsgrundarnas exempel. Detta skriver Staffan Marklund.
I dagsläget är Uganda det enda ickemuslimska landet som straffar homosexualitet med döden. De övriga nationerna som föreskriver dödsstraff i sammanhanget är alltså de muslimska länderna Brunei, muslimska delar av Nigeria, Iran, Saudiarabien, Yemen, Mauretanien, Afghanistan, och Pakistan. (Ett antal av dessa delar dock i praktiken ut mildare straff än vad lagen tillåter).
64 länder förbjuder fortfarande homosexualitet. Majoriteten av dessa nationer är muslimska, vilket är anmärkningsvärt då enbart cirka 25 procent av världsbefolkningen är muslimsk. Medan flera kristna och postkristna länder blir mer hbtq-vänliga, återinförde det muslimska Irak fängelsestraff för homosexualitet i år. Påven själv vidhåller att samkönat samlag är en synd, men insisterar att det inte får kriminaliseras.
Då judendomen, islam, kristendomen och i mindre grad även buddhismen alla har historiskt fördömt homosexualitet, tyder det på en dold variabel bakom dagens syn. Ekonomer talar om ”avslöjade preferenser,” när människor säger sig värdesätta samma saker, men i handling visar på skilda avvägningar. Islam och kristendomens nuvarande iterationer har på liknande sätt visat sig vara värderingsmässigt diametralt motsatta på flera punkter. Grunderna för detta framgår vid en närläsning av deras urkunder och en skärskådning av deras grundare.
Vid ett tillfälle presenterades Muhammed med ett judiskt par som haft utomäktenskapligt samlag. Det judiska samfundets representanter ville straffa dem med att måla deras ansikte, men Muhammed insisterade på att guds lag skulle äras och de två stenades därmed till döds. Anekdoten är en närmast direkt invertering av hur Jesus benådade en äktenskapsförbryterska med sin berömda uppmaning att den som var utan synd skulle kasta första stenen (Johannesevangeliet 8:1–11).
Episoderna illustrerar kärnvärden och tolkningsnycklar som präglar resten av traditionerna. Bägge har stränga regelverk, men i kristendomen går normalt nåd före rätt medan i islam ska rätt vara rätt.
I sitt tidiga skede utmärkte sig kristendomen med vad som vid tidpunkten uppfattades som blödighet, som när sankt Telemachus slängde sig mellan två gladiatorer för att hindra dessa från att döda varandra.
Islam kännetecknades redan i sin gryning av den hårdhet vi ser än idag. Medan nya testamentet kräver långtgående eller total pacifism beroende på tolkning, så föreskriver koranen att som sista utväg slå sin fru vid äktenskapliga konflikter (vers 4:34). Muhammeds fru Aisha försökte förgäves få profeten att fördöma en muslimsk man som slog sin partner, med orden ”jag har inte sett någon kvinna lida så mycket som de [muslimskt] troende kvinnorna”.
Muhammed utfärdade även dödsdomar mot flera kritiker och hädare, samt deklarerade att alla som lämnar religionen ska likvideras (Mchangama 2022, kapitel 2). De som tar till våld emot profeten eller sprider korruption i landet ska korsfästas (vers 5:33). Jesus och apostlarna gjorde inget liknande, utan lät sig istället förföljas och avrättas av roms totalitära statsmakt.
Muhammeds förste levnadstecknare, Ibn Ishaq, berättar om Kinana ibn al-Rabis öde. Denne var en militär motståndare till profeten som tillfångatogs och sedan torterades med eld för att få fram var han kunde ha gömt guld.
Islams apologeter hävdar att profeten inte genomfört tortyren, baserat på resonemang som fungerar i muslimska teologiska cirklar men som imponerar mindre på vetenskapliga historiker. Teologerna kommer med liknande invändningar gällande flera andra illdåd, och omtolkar koranverserna jag nämnt ovan på ett konstlat sätt. Oavsett vad som gäller kring den historiska personen och koranens ”egentliga” budskap, kvarstår dock att för miljoner muslimska lekmän och vissa experter har dessa anekdoter och verser ansetts sanna prima facie, samt tolkats i relation till Koranversen om att Muhammed utgör ett föredöme (33:21).
Jesus ägde inga slavar, Muhammed ägde slavar. När en död mans testamente föreskrev att sex trälar skulle friges, ingrep Muhammed – enbart två av fyra lät han befrias (Bok 24, Numer 3947). Föga förvånande avskaffade kristna länder slaveri innan den muslimska världen.
År 1991 dödades Hitoshi Igarashi för att han översatte en bok kritisk mot islam. Detta skedde i Japan, ett land med under 1 procent muslimsk befolkning. Tragedin illustrerar en överrepresentation i villighet till religiöst våld bland muslimer jämfört med andra religiösa grupper som är närmast komisk extrem.
Det finns mig veterligen inga kristna terrororganisationer som försöker återupprätta korsfararstaterna i mellanöstern, medan ISIS, Talibanerna och Boko Haram är relativt framgångsrika i sina blodiga projekt för att etablera islamiska stater. Många troende muslimer i sekulära demokratier på andra kontinenter riskerar till och med liv och lem för att ansluta sig till dessa projekt. Varför försöker inte etiopiska kristna i armod eller fattiga fundamentalister i USA samlas kring liknande äventyr, om orsaken inte ligger i en teologisk skillnad mellan islam och kristendomen?
Sanningen är att i den ena religionen har man förmågan att se något som man tror är oförenligt med guds vilja, men ändå säga att ”Jag är inte den som ska tvinga dig eller samhället på rätt väg”. Den andra religionen har sina rötter i våld och tvång.
Staffan Marklund
