Sverige är ett fritt samhälle. Tyvärr gör detta oss sårbara för manipulation, propaganda och rena lögner. Vi kan inte tillåta oss att vara så lättlurade när det gäller islamister, skriver Karl Mattias Bergsten.
I den islamiska historien finns en händelse som tydligt visar hur religion kan användas som ett politiskt verktyg: episoden med ”Koranen på spjutspetsarna” under slaget vid Siffin år 657. När nederlaget närmade sig valde en av de stridande muslimska fraktionerna att plötsligt lyfta upp Koranen och hävda att de ville låta ”Guds ord” avgöra konflikten.
Det var inte ett uttryck för tro, utan en medveten strategi för att skapa förvirring, splittring och vinna tid. Många lät sig luras – och historien tog en helt annan vändning.
För mig är detta inte bara en berättelse från 600-talet. Det är en påminnelse om hur snabbt och effektivt en politisk aktör kan byta skepnad när det behövs. Och det är en påminnelse som är högst relevant i dagens Sverige.
Under de senaste åren har jag sett hur vissa personer som kommer till Sverige presenterar sig som starkt kritiska mot islam eller mot de regimer de lämnat bakom sig. Men när det uppstår politiska eller mediala lägen där deras röst kan få betydelse, sker ibland en plötslig och dramatisk positionsförändring. De börjar försvara religiösa narrativ eller linjer som ligger nära intressen hos auktoritära stater i Mellanöstern.
Det handlar inte om att människor inte får ändra åsikt – det är en mänsklig rättighet. Men när mönstret återkommer, när förändringen sker samordnat och vid känsliga tidpunkter, då måste vi våga se det för vad det kan vara: en form av påverkan.
Sverige är ett samhälle byggt på tillit. Det är en av våra största styrkor, men också en sårbarhet. Auktoritära stater, däribland Iran, har lång erfarenhet av att använda individer, nätverk och religiösa symboler för att påverka opinionen utomlands. Det är naivt att tro att Sverige skulle vara undantaget. Vi har sett hur både extrema provokationer – som koranbränningar – och plötsliga försvar av islam kan användas som verktyg i ett större spel. Syftet är inte att föra en teologisk debatt, utan att skapa splittring, polarisering och osäkerhet i det svenska samhället.
Min poäng är inte att man ska misstro människor baserat på deras bakgrund eller tro. Min poäng är att vi måste vara vaksamma när politiska aktörer – eller personer som kan vara kopplade till dem – byter position på ett sätt som följer ett tydligt mönster. Vi måste kunna skilja mellan genuina individuella övertygelser och strategiska skenmanövrar. Historien lär oss att religiösa symboler kan användas för att manipulera. Nutiden visar att samma metoder fortfarande används.
Karl Mattias Bergsten
Människorättsaktivist och jurist
