När Pride ger utrymme åt organisationer som öppet stödjer antidemokratiska och även homofoba regimer ger det en bitter eftersmak åt hela arrangemanget, skriver debattören Axel Otterberg.
När årets pridefestival i Stockholm drog i gång i början av augusti var det som vanligt fokus på fest, glädje och inkludering samt slogans om alla människors lika värde. Det kan tyckas låta harmlöst och självklart att man som rörelse står för dessa ting, men när man konstaterar resultatet av vad som senare kunde ses representerat i det pridetåg som avslutade denna festival ger det dock en bitter eftersmak.
I det pridetåg som säger sig stå för inkludering och alla människors lika värde kunde man som besökare bevittna en djupt osmaklig rörelse som kallar sig för ”Queers for Palestine”.
Denna rörelse säger sig stötta ett Palestina. Det Palestina som idag existerar och som har denna rörelses fulla stöd är ett Palestina som i Gaza styrs av islamistiska Hamas samt Islamiska Jihad. Båda dessa rörelser, varav åtminstone den förstnämnda är terrorklassad, hyser djupt antisemitiska-, homofoba-och rasistiskt antisionistiska uppfattningar.
På Västbanken, där de svenska Socialdemokraternas systerparti Fatah styr, råder liknande uppfattningar om både judar, staten Israels rätt att få existera samt extremt homofoba åsikter.
I Gaza slänger Hamas ned homosexuella människor från taken. De förföljer, torterar, mördar och fängslar palestinier som man misstänker tillhöra det som vi i väst kallar för HBTQ-rörelsen.
Även på Västbanken är det mer eller mindre omöjligt att leva som HBTQ-person utan förföljelse och repressalier.
När man som rörelse säger sig stötta Palestina och inkluderar slagord som ”From the river to the sea” samt ”krossa sionismen” uppmanar man alltså till ett islamistiskt jihadkrig mot Israel och hennes medborgare. Det land som är det enda land i hela Mellanöstern där HBTQ-personer har samma rättigheter som alla andra. Israel är också det land som många homosexuella palestinier flyr till. Just för att bara kunna leva.
Man ställer sig också bakom det Palestina som med stöd från Iran hänger sina homosexuella medborgare öppet just för att de är homosexuella.
Att ”Queers for Palestine” dessutom använder sig av antisemitisk antisionism gör inte saken bättre. Det bidrar till en stor otrygghet gentemot svensk-judiska HBTQ-personer, israeliska medborgare i Sverige och andra medborgare som anser sig vara vänner till staten Israel, alltså så kallade sionister.
Man kan med fasa se hur antidemokratiska rörelser som denna skriker ut hotfulla och rasistiska ramsor mot Israel och hennes medborgare. Det blir inte heller bättre av att rörelsen öppet stöttar en palestinsk stat som är allierad tillsammans med Iran, en av världens mest brutala regimer gentemot HBTQ-personer.
Jag undrar var den svenska journalistkåren är någonstans? Varför blir det inte drev mot Stockholm Prides ansvariga? Bör inte svenska medborgare få reda på varför Stockholm Pride godkänner rörelser som öppet står för jihadkrig mot staten Israels existens? Och den mest relevanta frågan i denna kontext; borde inte rörelser som ”Queers for Palestine” förbjudas i ett pridetåg istället för att uppmuntras?
Stockholm pride har många allvarliga frågor att besvara. Om denna typ av farlig Palestinaaktivism normaliseras finns det risk för att andra organisationer med totalitära-, antisemitiska och homofoba undertoner accepteras och infiltrerar inte bara priderörelsen utan även resten av vårt demokratiska samhälle.
Axel Otterberg Foto: Privat
