Israels exempellösa framgångar i Gaza och i Libanon under 2024 har slagit världen med häpnad. Judas lejon har vaknat till liv efter år av ställningskrig mot omgivande terrorregimer. Hamas är militärt besegrat och plötsligt den 27 september förändrades också hotbilden i Libanon, då IDF:s stridsplan i samordnad aktion under 10 sekunder fällde 83 ton bomber över Hizbollahs högkvarter i Beirut och dödade Hassan Nasrallah och ytterligare 20 befälhavare.

Men detta var enbart klimax på ett mångårigt underrättelsearbete, då Israel metodiskt kartlagt Hizbollahs vapenarsenaler, militära infrastruktur, preparerat terroristers personsökare och walkie-talkies, samt skapat förvirring i Hizbollahs ledarskikt.

Frågan är om Israel i själva verket tålmodigt väntat på möjligheten att iscensätta ett noga planerat svar på Hamas och Hizbollahs monstruösa upprustning? Tog terrorregimerna Israels bete om att angripa Israel på bred front, medan Israel å sin sida hoppades på brett internationellt stöd för att slå tillbaka?

Vad Israel dock inte räknade med, och som kommit som en stor överraskning, är massiva antijudiska stämningar bland Västs demokratier. Kanske besinnar sig dessa nu och förstår att stödja Mellanösterns enda demokratis kamp mot islamistiska terrorregimer?

Hizbollahs ledargarnityr trodde sig var onåbara, och envisades trots framgångsrika precisionsanfall från IDF stridsplan, med att fortsätta använda sitt högkvarter i Beirut. Uttrycket att ”högmod går före fall” visade än en gång sin giltighet i miljöer där toppstyrning skapar en illusion av förträfflighet.

I Hizbollahs fall understöddes denna illusion av en skrupelfri iransk terrorregim och en galen vidskeplig övertygelsen om att en av människan konstruerad gud – Allah – skulle medverka till Israels förintelse. Denna lögn, och hur islamister lyckats inplantera den i radikala muslimers hjärnor, kan Hannah Arendt, tysk-amerikansk historiker och filosof, förklara:

”Ett folk som inte längre kan skilja mellan sanning och lögn kan inte heller skilja mellan rätt och fel. Och ett sådant folk, berövat makten att tänka och döma, är, utan att veta och vilja det, fullständigt underkastat lögnens regel. Med ett sådant folk kan du göra vad du vill.”

Gör inte misstaget att förringa religionens betydelse i Mellanösternkonflikten. Utan religionens inflytande hade Mellanöstern kunnat vara ett paradis av välstånd. Tyvärr har befolkningarna matats, närts, och fostrats av självutnämnda despoter till att hata allt som inte passat deras fundamentalistiska tolkningar av islams skrifter.

Tomheten och grymheten i radikal islam har avslöjats av islamisters sjuka och perversa försök att förinta ett land och dess folk. Detta är ett besinningslöst vansinne, grundat i avundsjuka och kognitiva tillkortakommanden.

Så vilka möjligheter är nu skönjbara på Mellanösterns horisont? Jared Kushner, Trumps svärson, skriver på x: ”Iran är nu helt blottlagt. Anledningen till att deras kärnkraftsanläggningar inte har förstörts, trots svaga luftförsvarssystem, är att Hizbollah har varit en laddad pistol riktad mot Israel. Iran ägnade de senaste fyrtio åren till att bygga upp denna förmåga som avskräckande medel.”

Kushner fortsätter: ”Det här är ögonblicket att stå bakom den fredssökande nationen Israel och den stora delen av libaneser som har plågats av Hizbollah och som vill återvända till den tid då deras land blomstrade, då Beirut var en kosmopolitisk stad.”

Kuchner citerar sedan Filosofen Bernard-Henri Lévy som skrev på X, ”Jag läser hela tiden överallt om att Libanon är ’på randen av kollaps.’ Nej. Det är på randen av lättnad och befrielse.”

Israel måste fortsätta arbetet med att neutralisera Hizbollah och möjliggöra för Israels 70 000 internt fördrivna medborgare att återvända till sina hem i norra Israel.

Hizbollahs nederlag ger också möjlighet för Libanon att återuppstå som Mellanösterns pärla. Abrahamfördraget mellan Israel och framstegsvänliga sunnimuslimska länder ger möjlighet att bygga ett nytt Mellanöstern, där religionen (förhoppningsvis) hänvisas till det privatas sfär och stannar där.

Men utvecklingen kan också få bestående positiv betydelse för de många muslimska invandrare i Europa som inte vågat eller hindrats integrera sig i sina nya hemländer av grund av rädsla för repressalier från radikala islamister. Möjlighet finns nu att offentligt avslöja dessa fundamentalister, och erbjuda dem integration eller förvisning tillbaka till de islamismens öknar varifrån de en gång utvandrat.

Framtiden blir ljus om Mellanösterns folk slår in på toleransens och förnuftets väg.

Richard Conricus
Författare och samhällsdebattör