I dagarna pågår Centerstämman, där en av huvudpunkterna som ska avhandlas är ett program med rubriken ”En starkare liberal demokrati”. Redan i sitt sommartal deklarerade Annie Lööf att det påstådda hotet mot den liberala demokratin blir den viktigaste valfrågan. I ljuset av detta hävdar jag att det finns anledning att titta närmare på Lööfs och Centerpartiets demokratisyn. Slutsatsen är att man, på en rad punkter, starkt kan ifrågasätta Centerpartiets demokratiska trovärdighet.

Det 21 sidor långa programdokumentet består till stor del av sådant som av de flesta sannolikt upplevs som självklarheter i Sverige år 2021. Flera av de konkreta förslagen, bland annat om att stärka skyddet för grundlagen, domstolarnas oberoende och stärkandet av fria medier, tillhör sådant som även jag och mitt parti kan skriva under på, helt eller delvis.

Det vore dock naivt att bedöma ett parti enbart utifrån det som skrivs i de egna propagandadokumenten. Även de mest tveksamma ambitioner kan kläs i eleganta formuleringar. Det är lätt att förledas av Centerpartiets många storvulna skrivningar om ”allas lika rätt och värde” och ”liberal demokrati”, men alla fagra ord måste också ses i ljuset av hur ett parti och dess företrädare agerar i praktiken.

När Annie Lööf slår näven i bordet, skriker hysteriskt åt politiska motståndare och beskriver hur hon ”känner förakt” inför andra åsikter än sina egna, kan hon knappast – med bibehållen trovärdighet – samtidigt beklaga sig över att ”den politiska debatten har blivit råare”[1].

Att ett parti vill ändra grundlagen för att förhindra andra partier från att ändra grundlagen blir ett närmast parodiskt cirkelresonemang. Man måste vara gravt självupptagen för att inte se satiren i en sådan tankegång.

På samma spår kräver Centerpartiet att det inrättas en särskild domstol ”med uppgift att kontrollera om lagar strider mot grundlagen och som har befogenhet att förklara dem ogiltiga”[2]. Statliga tjänstemän ska alltså ges makten att riva upp lagar, stiftade i demokratisk ordning av demokratiskt valda representanter för folket. I syfte att ”stärka demokratin”. Jag kan omöjligen få ihop logiken kring det förslaget.

Centerpartiets nya demokratiprogram innehåller ytterligare tveksamheter. Till exempel beskrivs fria val och folkomröstningar som problem när resultatet inte faller Centerpartiet i smaken[3]. Att på det sättet ifrågasätta valresultats legitimitet rimmar illa med den liberala demokratins kärnvärden och brukar beskrivas som exempel på auktoritära tendenser.

I programmet ges också uttryck för Centerpartiets omsorg om oppositionens rätt till inflytande. Man vill skydda ”oppositionens ställning i lagstiftning”[4]. Den som är petig kan tycka att detta går stick i stäv med hur Centerpartiet agerat under Annie Lööfs styre. Det främsta exemplet är förstås den så kallade Decemberöverenskommelsen, som Centerpartiet drev fram hösten 2014, som innebar att det största blocket skulle tillåtas regera ostört trots minoritetsställning. Överenskommelsen skulle samtidigt säkra ”att det finns en anständig opposition som kommer att kunna fortsätta att bedriva en aktiv oppositionspolitik”[5].

Här uttrycks Centerns auktoritära synsätt svart på vitt. Den opposition som ska skyddas är den som Annie Lööf anser vara anständig. Hur den påstått oanständiga oppositionen (för närvarande omkring en tredjedel av väljarkåren enligt opinionsmätningarna) ska behandlas framgår ingenstans.

Samma tveksamma demokratisyn får antas ligga bakom C-programmets förslag om att införa en parlamentarisk kommitté för att se över hur beslut fattas i riksdagen[6]. Bakgrunden till detta är väl känd. Decemberöverenskommelsen föranleddes av att Sverigedemokraterna hösten 2014 valde att fälla regeringen Löfven genom att rösta på Alliansens budgetförslag. Annie Lööf ansåg att detta var ”mycket allvarligt” och föreslog helt oblygt att partier ska förbjudas att rösta på ett annat budgetförslag än sitt eget[7].

Så här har det sett ut under Annie Lööfs ledarskap. Hennes reflexmässiga förslag på åtgärd mot misshagliga åsikter tycks allt som oftast vara förbud och lagstiftning. Särskilt grundlagen ska användas som vapen mot de partier hon anser vara oanständiga. Detta ger onekligen anledning att ifrågasätta hennes demokratiska kompass.

Detta är det ena grundläggande problemet med Annie Lööfs och Centerpartiets demokratisyn – den är påfallande lik den auktoritära demokratisyn som Centerpartiet vill ge sken av att bekämpa. Det andra problemet är att man felaktigt likställer den liberala demokratimodellen med Centerpartiets egen (ny)liberala ideologi. Det är både okunnigt och historielöst.

Det finns en uppenbar och oöverbryggbar konflikt mellan klassisk, liberal demokrati och mångkulturalism. På avgörande punkter är dessa faktiskt varandras motsats.

Utgångspunkten för den liberala demokratimodellen är rättsstaten och alla medborgares likhet inför lagen. Centerpartiet påstår på sin hemsida att man står bakom denna princip: ”En grundläggande fråga i en demokrati är att lagar och regler ska gälla lika för alla”[8].

Det finns dock anledning tvivla på att detta stöd för klassisk demokrati, fri från normativa inslag, är mer än bara tillrättalagda ord. Det kanske mest anmärkningsvärda skälet att tvivla är att Centerpartiet under de senaste decennierna lyft fram ett flertal politiker med direkt antidemokratiska utgångspunkter.

Redan inför valet 2006 uppmärksammades Mahmoud Aldebe, ordförande i Sveriges muslimska förbund och sedermera centerpartistisk riksdagskandidat, för sina krav på särlagstiftning för minoriteter. Bland annat krävde han att svensk familjerätt skulle anpassas till sharia. Den sortens polyetniska rättigheter är raka motsatsen till liberal demokrati och allas likhet inför lagen, och det får anses vara synnerligen anmärkningsvärt att sådana åsikter ryms i ett parti med så hög svansföring i demokratifrågor.

Så sent som i februari 2018 friades en hustrumisshandlare av Solna tingsrätt med hjälp av två centerpartistiska nämndemän. Den ena var ovan nämnde Aldebes fru, Ebtisam Aldebe. Den friande domen motiverades bland annat med att makens familj ”verkar vara en bra familj, till skillnad från hennes, vilket också har betydelse för bedömningen av skuldfrågan”. Ebtisam Aldebe har, i likhet med sin man, kandiderat till riksdagen för Centerpartiet flera gånger, senast inför valet 2014.

Det tog Centerpartiet tolv år att agera mot dessa antidemokratiska islamister på höga positioner inom partiet. Annie Lööfs företrädare, Maud Olofsson, försvarade till och med makarna Aldebes partimedlemskap i en tv-debatt med mig.

Ett annat tämligen färskt exempel på en antidemokratisk islamistskandal inom Centerpartiet utspelade sig i Jämtland förra året, då lokalpolitikern Mahmoud Addas (C) menade att kritik av islam är ”ett smutsigt brott”.

Olycksfall i arbetet, kan såklart Centerpartiet hävda. Problemet är att det inte håller som förklaring. Dessa skandaler är inte produkter av slumpen. Centerpartiet är nämligen ett parti som, vid sidan av att säga sig stå bakom den liberala demokratin, också förespråkar mångkulturalism. Man försöker stå med en fot i varje läger, men det är en omöjlig kombination. Det går helt enkelt inte att förena exempelvis islamistisk syn på demokrati, jämställdhet och likabehandling med de normer och värderingar som byggt det svenska samhället över generationer. Ändå är det vad man försöker göra, bland annat i sitt nya demokratiprogram[9].

Jag är uppriktigt bekymrad över hur vår demokrati utvecklas. Hundra år har gått sedan allmän och lika rösträtt infördes, och vi befinner oss på ett sluttande plan i riktning mot ett mer auktoritärt och splittrat folkstyre. Centerpartiets fräcka försök att utmåla sin egen – ytterst tveksamma – demokratisyn som den allena saliggörande är en obehaglig försmak av det kommande årets valdebatt. Att de i nästa andetag, oemotsagda, tillåts kasta oförskämda och egenhändigt uppdiktade beskyllningar mot exempelvis mitt parti, gör naturligtvis saken ännu mer bekymmersam.

Varje vän av demokrati borde vara oroad och mycket vaksam.

Jimmie Åkesson
Partiledare för Sverigedemokraterna

Källor:

[1] (Rad 1 09 samt PL-debatter SVT Agenda, sep 2014, maj 2021)
[2] (Rad 283-285.)
[3] (rad 95-97)
[4] (Rad 257, 292-296.)
[5] (https://www.centerpartiet.se/press/ pressmeddelande/ nyhetsarkiv-2014/2014-12-27socialdemokraterna-accepterarcenterpartiets-och-alliansens-forslag-forhur-sverige-ska-kunna-regeras-i-minoritet)
[6] (Rad 294-295)
[7] (https://www.dn.se/nyheter/politik/annieloof-vill-lagstifta-mot-sds-val/)
[8] (https://www.centerpartiet.se/var-politik/ politik-a-o/lag-och-ratt/demokrati)
[9] (Rad 51 8-528.)

-----
Vill du publicera dig på Bulletin Debatt? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu