Igår läste jag Dan Korns artikel i Bulletin med rubriken ”Antisionism, den nya godhetsmarkören”. Jag rekommenderar den starkt. Korn visar hur antisionismen inte längre är en legitim politisk kritik mot en regering eller ett krig, utan en modern hatideologi som klär sig i godhetens mantel. Den bygger på tre stora myter – kolonisering, apartheid och folkmord – myter som inte går att motbevisa med fakta eftersom de inte handlar om fakta, utan om identitet, känsla och tillhörighet.

Som en homosexuell man boende i Malmö har jag sett det här på nära håll. Redan den 8 oktober 2023 – dagen efter Hamas terrorattack den 7 oktober där 1200 personer mördades och hundratals togs som gisslan – firade människor på gatorna här i stan. De körde runt i bilar, tutade och jublade över attacken mot Israel.

Det handlade inte om Gaza – firandet skedde innan Israel hunnit svara. Det handlade om något djupare. Och det är precis det Korn pekar på: antisionismen har blivit den nya godhetsmarkören. Säger du ”From the river to the sea” eller målar Israel som ondskan själv får du applåder och en känsla av att stå på de rättas sida.

Efter den 7 oktober har jag funderat mycket på varför jag själv stöder Israels rätt att existera och varför jag har en mycket negativ inställning till antisionister. Det handlar inte om att jag blundar för lidande i Gaza eller att jag anser att allt Israel gör är perfekt. Det handlar om att jag känner igen mönstret.

Historiskt sett har de som hatat homosexuella framställt oss på exakt samma sätt som antisionisterna idag framställer sionismen. Man beskrev homosexuella som en farlig kraft som försökte ”förstöra familjevärderingar”, ”korrumpera alla omkring sig” och på något sätt ”rekrytera eller våldta barn”. Allt det där, fastän att vara homosexuell i grunden bara handlar om att attraheras av människor av samma kön och att ha frivilliga, ömsesidiga sexuella relationer med dem. Det var en karikatyr. En myt. En lögn som gjorde oss till ett hot mot samhället istället för bara människor som ville leva våra liv. Det var samma typ av mytiska överdrifter som vi ser idag – bara riktade mot en annan grupp.

På samma sätt definierar antisionisterna sionism som ”en kolonial rörelse från Europa som försöker ockupera mark som tillhör andra och utrota alla lokala invånare”. Men sionismen är i grunden en folkrörelse för lokalbefolkningens – det vill säga det judiska folkets – självbestämmande i sitt eget historiska land, och en befrielse från århundraden av kolonialt förtryck, pogromer och förföljelse.

Judarna är inte europeiska kolonisatörer utan ett urfolk som delvis levt kontinuerligt i landet och delvis återvänt hem efter 2000 år i diaspora. Att kalla det kolonialism är att vända upp och ner på historien – precis som när man vände upp och ner på homosexualitet till att bli ett hot mot barn och familj.

Jag har själv upplevt hur den myten slår tillbaka på oss som bär Davidsstjärnan. Under en gayparad här i Malmö blev vi attackerade av personer som skrek att vi var ”barnmördare” och vräkte ur sig andra anklagelser – bara för att vi bar Davidsstjärnan.

Vi stod där för kärlek, stolthet och rätten att vara oss själva, men för dem var vi plötsligt fiender. Det var inte kritik mot någon politik. Det var hat mot en symbol. Samma hat som gör att judiska studenter inte vågar bära kippa i skolan, att synagogor måste bevakas och att hatet mot Israel snabbt blir hat mot judar – oavsett om de bor i Tel Aviv eller i Stockholm.

Därför säger jag det tydligt: Jag stöder Israel. Inte för att jag hatar palestinier eller arabiska grannar – tvärtom. Jag vill se fred, en tvåstatslösning eller konfederation om det är möjligt, och att alla människor ska kunna leva i trygghet. Men jag vägrar att acceptera en ideologi som målar sionism som ondska och som använder lidandet i Gaza som ursäkt för att sprida samma gamla antisemitiska myter i ny förpackning.

Tack, Dan Korn, för en viktig artikel! Den sätter ord på något många känner men inte alltid vågar säga högt. Antisionism är inte progressivt. Det är inte godhet. Det är hat med ny logga. Vi måste kunna skilja på legitim kritik mot en politik och ren mytisk hatpropaganda. Annars riskerar vi att upprepa historiens värsta misstag under täckmanteln av godhet.

Max Broberg