I filmen Life o Brian av Monty Python från 1979 finns en berömd scen, där en av männen i rebellgruppen mot romarna önskar vara kvinna och kunna få barn. Han känner sig förtryckt, när de andra påpekar att han inte har någon livmoder. Till slut kommer gruppen överens om att de ska kämpa för hans rätt att kunna få barn, även om han inte kan det, vilket inte är hans fel, inte ens romarnas fel – men ändå som en symbolisk kamp mot romarnas förtryck. Slutrepliken lyder, att detta blir hans symboliska ”kamp mot verkligheten.”

I Nationella Sekretariatets Magasin för genusstudier, nr 4, från 1999 deklarerades att variablerna biologiskt kön, könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning är oberoende av varandra. Regeringen Persson tillkännagav 2002 att ”manligt och kvinnligt” skulle betraktas som ”sociala konstruktioner”. Ett exempel får klargöra innebörden: ett spädbarn ”tilldelas” manligt kön vid födseln, växer upp och identifierar sig som icke-binär, anammar en androgyn klädstil och ”kommer ut” som lesbisk.

Detta är mycket problematiskt. För hur konstrueras könsidentiteten, om det inte finns något observerbart biologiskt kön i verkligheten att identifiera sig med? Det måste ju finnas något med existens och innehåll för konstruktionen att konstrueras av. En social konstruktion måste ha en grund som inte är socialt konstruerad. Annars måste den hela tiden upprepas, eftersom det inte finns något att relatera den till, förutom till sig själv.

Resonemanget är tankemässigt bakvänt och går också på tvärs mot verkligheten. Undersökningar visar nämligen att korrelationen mellan biologiskt kön och könsidentitet är cirka 98 procent, minst 90 procent av kvinnor och män är attraherade av det motsatta könet och könsuttryck följer kulturella preferenser för manligt och kvinnligt.

Den förra regeringen utarbetade en lagrådsremiss om förenklat byte av juridiskt kön baserat på individens självupplevda kön. Den nuvarande regeringen lägger inte fram något förslag, då Kristdemokraterna säger nej. Partiet stödjer sig på den medicinska vetenskapen och hänvisar bland annat till att ångest och autism är vanligare hos personer med könsdysfori och att juridiskt könsbyte kan förstärka dysforin. Därför anser KD att försiktighetsprincipen med fortsatt medicinsk bedömning bör råda.

Emellertid avser moderater och liberaler att själva ta frågan till riksdagen, där det finns majoritet för förslaget. Detta är ytterst beklämmande, eftersom allmänbildade personer i vår tidsepok bör vara bekanta med atomteorin om materien och biologins utvecklingsteori. De förstår då, att det inte är fritt fram att hävda vad som helst om verkligheten.

Socialkonstruktivister menar dock, att man måste lita på att folk är det de säger sig vara. Eftersom det utifrån en mans fysiska skepnad (fenotyp) oftast inte går att uppfatta denne som kvinna (eller omvänt) måste det socialt konstruerade könet ständigt upprepas.

Därför börjar varje kommunikation med att deltagarna meddelar varandra hur de vill bli tilltalade. Ett överflöd av olika pronomen har skapats för att hantera dessa ändlösa omtagningar. Facebook, som utesluter manligt och kvinnligt kön, hänvisar till en lista med 56 andra kön. Genom ”nounselfpronomen” går det att uttrycka samhörighet med andra ting och begrepp än kön i omvärlden. Vad och i vilken omfattning kommer att föreslås Sveriges riksdag?

Annorlunda är det med sociala konstruktioner baserade på råa fakta. De möter oss i verkligheten som institutionella fakta. Ett belysande exempel är olika betalningsmedel. Snäckor är för oss bara snäckor, i andra kulturer och tider har de fungerat som betalningsmedel.

I mer komplexa varuutbyten har av praktiska skäl objektet, som tilldelats funktionen värde (utan att dess inre egenskaper förändrats), till exempel guld, låsts in i kassavalv och symboliseras i stället av papperssedlar.

I den digitala eran utgörs symbolen av siffror på ett konto vars värde garanteras av nationens samlade resurser. Det är stor skillnad mellan symboler för råa fakta och symboler för institutionella fakta. Symbolen ”katt” skapar inte någon katt utan är benämningen på kategorin kattdjur med specifika egenskaper och referens i verkligheten.

Med institutionella fakta förhåller det sig så, att själva symboliseringen skapar kategorier som pengar, egendom etcetera. När symbolerna accepterats kan de pekas ut i verkligheten och behöver därför inte fastställas på nytt i varje kommunikationssituation.

Att socialkonstruktivister varken kan eller vill svara på frågan om vilka egenskaper självidentifikationen refererar till framgår ofta med tydlig pinsamhet. Då man litar på att folk är det de säger sig vara, blir svaret att ”en kvinna är den som identifierar sig som kvinna.” Detta är givetvis en cirkeldefinition i stil med att en idealistisk människa är en person som är idealistiskt sinnad.

En scen i Matt Walsh’s film ”What is a woman” belyser problematiken väl. När Walsh frågar en transkvinna vad en kvinna är lyder svaret: ”Only women know what women are.” Walsh frågar då: ”Are you a cat?” och får svaret: ”No”. Walsh ställer följdfrågan: “Can you tell what a cat is?“ Tystnad uppstår.

I detta ”got-you-moment”, har transkvinnan, när hon genom att svara ”Nej” på frågan om hon är en katt, gått med på normal språkförståelse, som förutsätter en objektiv verklighet. Hon och Walsh förstår fråga och svar på exakt samma sätt. Ordet ”katt” betecknar ett objekt med specifika egenskaper och referens i verkligheten. Varför skulle det vara annorlunda med orden ”kvinna” och ”man”?

Hon tycks bli medveten om självidentifikationens svaghet. För ett korrekt svar hade ju varit, att endast katter vet vad katter är. Transkvinnan säger, att det var ett misstag att hon ens pratat med Walsh och går sin väg.

Med en lagstiftning om förenklat byte av juridiskt kön kommer självidentifierat kön att räknas som ett institutionellt faktum. Detta är otillbörligt eftersom det är ologiskt och osant. Varför skall vi behöva leva i ett sådant samhälle?

Talande är att Sveriges Kvinnoorganisationer hävdar att Självvalt kön påverkar jämställdhetsarbetet och alla områden uppdelade utifrån kön, såsom idrott, fängelser och skyddat boende för utsatta.

Ett nästan komiskt men ändå mycket allvarligt exempel är de manliga studenter i Norge som bytt juridiskt kön från man till kvinna för att få extra genuspoäng och därmed kommit in på kvoterade och prestigefyllda högskoleutbildningar.

Inget tycks ”orimligt” i den symboliska kampen mot verkligheten!

Jan Lysén

Fil kand i Religionsvetenskap och historia