När man granskar myndigheter och begär ut allmänna handlingar möts man ofta av hjälpsamma handläggare. De lämnar ut det man ber om, i enlighet med offentlighetsprincipens grundläggande syfte.

Men så fungerar det tyvärr inte alltid. Ibland dröjer svar, eller uteblir helt. Ibland fattas beslut anonymt, utan att någon besvärshänvisning biläggs – och ibland förvägras man till och med rätten att överklaga utlämnandefrågan. Sådant är illa.

Men det som inträffade i ett fall går långt utöver detta. Det handlar om ett mål i kammarrätten som aldrig var mitt – men som ändå registrerades och avgjordes i mitt namn.

Ett mål utan överklagande

Efter att formellt ha nekats ett överklagbart beslut från en beslutsmyndighet, samt att mitt överklagande inte skickades in till den rättsprövande överinstansen, valde jag att utöva min rätt att ändå överklaga myndighetens beslut, och skickade därför mitt överklagande direkt till kammarrätten.

Kammarrätten gjorde till en början det som lagen föreskriver: skickade överklagandet till beslutsmyndigheten för rättidsprövning. Sedan – tystnad.

Vid kontakt med domstolen någon månad senare, fick jag veta att inget skett. Ingen rättidsprövning hade skickats in från myndigheten. Inget mål hade heller registrerats hos kammarrätten. Inga åtgärder hade vidtagits överhuvudtaget.

Och plötsligt: ett fingerat mål

Efter upprepade påminnelser hände något. Ett mål registrerades, handlades och avgjordes. Men det var något som inte stod rätt till. Något som sedan skulle visa sig vara ett fingerat mål, eftersom det inte var mitt överklagande som låg till grund för målet – utan helt andra handlingar, från myndigheten, som hade skickats in och registrerats av kammarrätten som om de vore mitt överklagande.

Det här är inte bara fel – det bör anses vara förkastligt.

Varningsklockorna ringde när kammarrättens beslut – som var adresserat till mig – skickades till mig via beslutsmyndigheten. När jag begärde ut beslutet från kammarrätten, fick jag inget svar. Det visade sig också i efterhand att mina begäranden om att få erhålla kammarrättens beslut istället hade vidarebefordrats som ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen.

Utomrättslig hantering i kammarrättens namn

På grund av varningsklockorna begärde jag då ut dagboksblad och samtliga handlingar i målet. Det jag fann var ännu mer oroande och närmast chockerande: dagboken visade att kammarrätten påstod sig ha skickat beslutet till mig, trots att det inte skett. Dokumentation jag har samlat in visar på en väletablerad kontakt mellan kanslichefen på myndigheten och anställda hos kammarrätten, vilket hade lett till att andra dokument hade lagts till grund för målet, ett påhittat mål – ett fingerat mål.

Det inträffade är ingen feltolkning. Det är inte ringa oaktsamhet, utan ett uppsåtligt handlande – som inte finns lagfäst.

Ytterligare försök till kontakt med högre chefer hos myndigheten och kammarrätten bemöttes med fortsatt tystnad. Granskning visar också att inga åtgärder har vidtagits mot någon, inte heller arbetsrättsligt. Och Justitieombudsmannen, som har mottagit anmälningar gjorde enbart det som tillsynsmyndigheten helst arbetar med, arkivera anmälningar utan åtgärd.

Ett rättsstatligt haveri

Att myndigheter ibland agerar långsamt eller godtyckligt är inte nytt. Men att kammarrätten, som ska utgöra ett kontrollinstitut, deltar i att aktivt underminera rättssäkerheten – det är något helt annat.

Det är ett svek mot grundläggande rättsstatliga principer. Och framförallt ett hot mot allmänhetens tilltro till rättsordningen. Något som eden enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken (1942:740) ska anses stävja.

Juridisk kommentar

Vid ett överklagande får beslutsmyndighet endast pröva om överklagandet har inkommit i rätt tid. Frågan om ett besluts överklagbarhet ligger uteslutande inom en förvaltningsdomstols prövningsram. Se prop. 2016/17:180 s. 269–273 och 6b § förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Därtill är rätten till domstolsprövning en grundläggande rättighet enligt 2 kap. 11 § regeringsformen (1974:152) samt artikel 6 i Europakonventionen. En domstol får inte registrera ett mål som inte grundar sig på ett faktiskt och giltigt överklagande från den enskilde. Ett sådant förfarande innebär inte bara brister i rättssäkerheten – det utgör ett systemfel.

Att en domstol använder andra handlingar än de som kommer från den enskilde och tillskriver dessa en annan identitet är att betrakta som ett rättsvidrigt agerande. Det underminerar rätten till opartisk och korrekt rättsprövning.

I ett rättssamhälle måste det vara otänkbart att domstolar agerar utanför sitt mandat. Men i det här fallet har det otänkbara inträffat – och inget tyder på att någon vill bära ett ansvar.

Kammarrättspresidentens kommentar

Kammarrättspresidenten låter via e-post meddela att jag har fått svar på mina olika frågor, att ytterligare svar inte kommer att lämnas av domstolen, samt att jag kan vända mig till Justitieombudsmannen.

Deniz Eryilmaz

Juridik- och rättsskribent