Kristendomen är enligt mig en lögn, vilket skapar oro kring hur vi ska bibehålla de värden som blivit dominerande delvis tack vare kristendomen. När professor Paul D. Miller argumenterade för att kristendomen inte är ett måste för demokrati listade han ett antal icke-kristna länder som getts statusen ”fri” eller ”delvis fri” i Freedom House utvärdering från 2022. Med brasklappen att de flesta av de fria länderna har en kristen majoritet, som dock ”bara” är ett eller tvåhundra år gamla.

Miller nämner inte det obekväma faktum att enligt Democracy Index från The Economist är nästan alla länder som bedöms vara ”fullvärdiga demokratier” antigen kristna majoritetsländer eller är postkristna länder med ateistisk/agnostisk majoritet. I senaste rapporten var det enbart Mauritius, Taiwan, Japan och Sydkorea som avvek från det mönstret, det vill säga fyra av 24 fullvärdiga demokratier. Japan styrdes av en kejsare fram tills de påtvingades demokrati av det kristna USA efter andra världskriget. I Sydkorea utgör kristna den näst största religiösa gruppen, på 31 procent, medan 51 procent av befolkningen är ateister/agnostiker. Mauritius med sina strax över 1.2 miljon invånare är så litet att det framstår som typexemplet på ett mindre undantag som bekräftar regeln.

Forskaren Robert Woodberry har påvisat empiriskt att stabil demokrati har i stor utsträckning rötter i kristet missionsarbete. Ungefär hälften av skillnaden i graden av demokrati gällande nationer tillhörande Afrika, Asien och Latinamerika kan förklaras genom att räkna på den historiska närvaron av kristna missionärer i olika länder. Andra bevis har dokumenterats av Rollin F. Tusalem. Den ateistiska filosofen Luc Ferry noterar att tanken om människors lika värde, vilket han ser som ett måste för demokrati, kom ur kristendomen och saknade tidigare motstycke. Den gudlösa professorn Chris Berg skriver på sin blogg att ”närmast alla sekulära idéer de icke-troende värderar har kristet ursprung.”

Jag vill inte gå så långt som de kristendomsförsvarare Miller försöker bemöta. Jag anser själv inte att kristendomen är ett måste för demokrati, utan betraktar det snarare som ett gödningsmedel vilket använts av nästan alla framgångsrika exempel på fullvärdiga demokratier, liknande till relationen mellan gym och bodybuilding. Du kan få enorma muskler genom att enbart leta efter stora stenar i skogen och lyfta dessa regelbundet, men nästan alla Mr. Universum-vinnare har nått dit via att ännu aktivt eller i relativ närtid besökt gymmet regelbundet.

Dynamiken kan liknas med det faktum att veganism och vegatarianism historiskt sett främst varit ett hinduiskt och buddhistiskt fenomen. Det finns förstås ateister, kristna, muslimer och andra som delar Buddhas och Brahmans syn på djuretik, men de lyckas inte i betydande grad omforma samhällen till att spegla dessa värderingar. Veganer i kristna, muslimska eller ateistiska majoritetsländer sprider hjärtskärande videor på djurs lidande i köttindustrin, hänvisar till dröser med studier, och får draghjälp av flera Hollywoodkändisar. Men det räcker inte. Dokumentären ”Earthlings” med stjärnan Joaquin Phoenix var så övertygande att terroristen Maksim Krivosh via dödshot mot civila tvingade fram en rekommendation från Ukrainas president. Tre gisslan släpptes i gengäld mot att filmen tipsats om till allmänheten.

Trots denna extrema opinionsbildning har Ukraina i närtid bara haft en vegansk befolkning på 2 procent och en vegetarisk population på 11 procent. Jämför detta med vegatarianismen i forna buddistiska Japan, där opinionsbildare utan modern teknik lyckades driva på ett köttförbud som varade i tusen år. Idag har aktivister i flera länder lyckats sprida veganism och vegatarianism ganska bra trots brist på buddhistisk eller hinduisk dominans, exempelvis ligger Mexico på 9 procent veganer och delar därmed plats med Indien. Poängen med jämförelsen är att det blir inte omöjligt att odla utan potent gödningsmedel. Det blir bara betydligt svårare att få vissa värderingar att blomma ut i avsaknad av lämpligt religiöst bakgrundsljud.

Lyssnar vi på demokratins värsta kritiker blir ofta bilden liknande till de ateistiska tänkarna jag citerade ovan. Det finns kristna fascister, men dessa slåss mot en skåra av hedniska fascister som ser kristendomen som för mesig. Journalisten Jenny Strindlöv som infiltrerade svensk extremhöger beskriver att ”Kristna värden, det är något de ser ner på”. Hitler själv spelade troende kristen offentligt, men beklagade sig i hemlighet över att Tyskland inte var muslimskt, då det hade underlättat för nazismen enligt honom. Har vi otur, kan det ligga viss sanning i Hitlers bedömning av Islam. Ingen av de fullvärdiga demokratierna i världen har en muslimsk majoritetsbefolkning. Enbart Malaysia, Albanien och Indonesien bland muslimska majoritetsländer når ens statusen av ”demokrati med anmärkningar”.

Även detta verkar inte vara en tillfällighet. Kvartal har gått igenom sociologen Ruud Koopmans forskning: ”Utifrån de studier som gjorts drar Koopmans den dystra slutsatsen att ju längre ett land eller en region präglats av islam, desto större är problemen med förtryck, våld och ekonomisk stagnation: Ju längre bort från det muslimska kärnområdet, desto mindre blir problemen [...] Det finns de som skyller den muslimska världens problem på kolonialism och västliga interventioner. Men, konstaterar Koopmans, betänk att de muslimska länder som varit kolonier allra längst [...] tillhör de som faktiskt presterar bäst vad gäller demokrati, religionsfrihet och politisk stabilitet. Medan länder som Iran, Turkiet och Saudiarabien, där de islamistiska värderingarna är mycket starka, faktiskt aldrig har varit koloniserade.”

Sverige beräknas nå mellan 11-31 procent muslimsk befolkning 2050, beroende på val av invandringspolitik. Detta kombinerat med ett allt svagare kristet arv, leder till att vi nog måste fråga oss hur vi på ett respektfullt och inkluderande sätt bemöter de delar av islam som skär sig med demokratiska värden. Hur man vänligt insisterar inför sina djupt troende landsmän att brännande av heliga skrifter måste tillåtas trots att hädandet är respektlöst och ofta motiverad av rasism. De sekulära bland oss bör även fundera över hur vi bevarar tankegods från en religion vi själva inte tror på längre.