Idag är det fyrtio år sedan en av de värsta industriella katastroferna i modern historia inträffade. Natten till den 26 april 1986 exploderade reaktor 4 i kärnkraftverket i Tjernobyl, och stora mängder radioaktiva ämnen spreds över delar av Europa. Två personer dog direkt i samband med explosionen, och ytterligare 28 personer avled inom några månader av akut strålsjuka. Senare uppskattningar visar att ytterligare dödsfall kan kopplas till olyckan, även om de långsiktiga effekterna är svåra att fastställa exakt.

Tjernobylolyckan borde aldrig ha inträffat. Den utlöstes under ett säkerhetstest som genomfördes under mycket bristfälliga förhållanden. Kombinationen av en riskfylld reaktordesign, mänskliga misstag och en sovjetisk säkerhetskultur där kritik och transparens saknades skapade förutsättningarna för katastrofen. Många experter menar att olyckan i hög grad var ett resultat av det sovjetiska systemets brister snarare än av kärnkraftstekniken i sig.

Idag slåss Ukraina återigen mot samma maktstruktur i ny form. Landets kärnkraftverk har varit avgörande för att upprätthålla elförsörjning och samhällsfunktioner under kriget. Leveranssäker el är en grundförutsättning för både civil motståndskraft och totalförsvar. Kärnkraftverket i Zaporizjzja är idag ockuperat av ryska styrkor, och även om reaktorerna är avstängda väcker det oro kring möjliga olyckor. Det är svårt att inte dra parallellen att ryskt förtryck och oaktsamhet återigen är ett av de största hoten mot säker hantering av kärntekniska anläggningar.

Om man ser till olika energislags dödlighet, orsakar enligt forskningsplattformen “Our World in Data” kolkraft flest dödsfall per producerad energienhet, cirka 24,6 dödsfall per TWh, följt av olja och gas. Vindkraft uppskattas orsaka omkring 0,04 dödsfall per TWh medan kärnkraft ligger omkring 0,03. Solkraft har lägst uppskattad dödlighet.

Kärnkraften idag skiljer sig på många avgörande sätt från den som fanns på 1980-talet. Moderna reaktorer har omfattande säkerhetssystem, striktare internationella krav och oberoende tillsynsmyndigheter. Säkerhetskulturen är inte längre en bisak — den är central för hela branschen.

Samtidigt står Sverige, och hela världen, inför stora energiutmaningar. Industrin elektrifieras, transportsektorn ställer om och behovet av stabil fossilfri el ökar snabbt. Ett robust energisystem kräver planerbar kraft som kan leverera när efterfrågan är hög. Idag har vi ett väderberoende elsystem, vilket är problematiskt i fredstid men oacceptabelt i kristid. Klimatomställningen, vår konkurrenskraft, industrin och därmed vårt försvar är beroende av att elen finns där den behövs, när den behövs. Därför behöver vi skapa vårt eget öde med ett planerbart och reglerbart elsystem – inte lämna det åt vädret.

Lärdomen från Tjernobyl är inte att kärnkraft i sig är för farlig. Lärdomen är att teknik alltid måste kombineras med ansvar, transparens och rigorös säkerhet. Det är just dessa principer som präglar dagens kärnkraft i ett land som Sverige.

Framåt finns dessutom nya möjligheter. Små modulära reaktorer (SMR) kan göra det lättare att bygga kärnkraft stegvis och mer kostnadseffektivt. Forskningen fortsätter att utveckla tekniken mot ännu högre säkerhet och effektivitet.

Att hedra Tjernobyls offer handlar inte om att säga nej till kärnkraft. Det handlar om att säkerställa att det som hände aldrig händer igen — samtidigt som vi bygger ett energisystem som klarar framtidens krav.

Rädslan får inte vara det som ensam styr energipolitiken.

Nu fattar vi beslut som håller över generationer.

Camilla Brodin (KD)

Gruppledare och energipolitisk talesperson