Barnafödandet i Sverige är rekordlågt. 2025 sjönk fruktsamhetstalet till 1,42 barn per kvinna, den lägsta nivån sedan statistiken började föras. Bara 97 500 barn föddes, det lägsta antalet på 23 år. Det är ett samhällsproblem som kräver både politiska reformer och en ärlig debatt om varför allt färre väljer att bli föräldrar.

Den debatten måste vi våga ta.

Idag på mors dag hyllas våra mammor med blommor och frukost på sängen. Men de övriga 364 av årets dagar talas det sällan om vad moderskapet faktiskt betyder, och när det väl görs är tonen ofta nedlåtande. Det säger något om vår tid att vi gärna tackar mammor en dag, men knappast värdesätter deras insats resten av året.

De första feministiska rörelserna kämpade för något konkret och nödvändigt: rösträtt, rätten till den egna kroppen, lika lön, skydd mot våld. Det är en historia vi ska vara stolta över. Men någonstans längs vägen skedde ett skifte. Strävan efter att befria kvinnor från påtvingade könsroller förvandlades gradvis till ett ifrågasättande av kvinnor, kvinnors val och moderskapet. Att skaffa barn framställs idag allt oftare som ett ekonomiskt bakslag, ett hinder för karriären, ett hot mot självständigheten.

Budskapet till unga kvinnor är tydligt: barn kostar dig din frihet. Är det då så konstigt att färre väljer att skaffa barn?

Den politiska vänstern bär ett särskilt ansvar här. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet vill alla utöka kvoteringen av föräldraförsäkringen – staten ska bestämma hur föräldrar ska fördela sina månader med det nyfödda barnet. Det är en märklig position för rörelser som en gång satte kvinnans frihet i centrum. Idag verkar samma rörelser mena att kvinnor inte kan fatta rationella beslut tillsammans med sin partner, att de behöver politisk vägledning för att organisera småbarnsåren rätt.

Det är inte feminism. Det är förmynderi.

Och den underliggande synen på barn som primärt ett ekonomiskt problem för kvinnor leder logiskt till slutsatsen att lösningen är att tillbringa mindre tid med dem. Men de allra flesta skaffar inte barn för att träffa dem så lite som möjligt. Rätten att få arbeta får inte stå emot rätten att prioritera familjen utan att straffas ekonomiskt.

KDU kommer alltid stå bakom Sveriges familjer och därmed Sveriges mammor. Kvoteringen av föräldraförsäkringen bör avskaffas – kvinnor är förnuftiga nog att tillsammans med sin partner själva bestämma hur föräldraförsäkringen ska delas upp, inte politiker. Sambeskattning bör återinföras, för att göra det realistiskt att leva på en inkomst under de tidiga barnaåren för dem som vill det. Och premiepensionen bör som huvudregel delas mellan föräldrarna, eftersom den som går ned i arbetstid idag betalar ett högt ekonomiskt pris senare i livet.

Läs även: Debatt: Barn stör – det är hela poängen

På mors dag borde vi göra mer än att tacka. Vi borde ställa den obehagliga frågan: har vi byggt ett samhälle som verkligen välkomnar barn och värdesätter de som föder och uppfostrar dem?

Att vara mamma är inte ett misslyckande. Det är inte ett hinder för självförverkligande. Det är en av de mest grundläggande och samhällsbärande uppgifter som finns. Ett samhälle som inte förstår det eller aktivt motarbetar det genom pekpinnar och normsättning kan inte förvånas över att barnafödandet fortsätter falla.

Vi kan vända den utvecklingen. Men det kräver politik som faktiskt värnar familjen.

Max Pelin

Vice ordförande KDU

Juliette Walldov

Andre vice ordförande KDU