Kärt barn har många namn och orden muterar i händerna på extremvänstern enligt Orwells manual 1984. Den förfinade varianten är idag identitetspolitiken. Partierna letar svaga grupper som röstköps med politiska gåvor som betalas genom högre skatter på de rika.

Enligt kommunismen utsuger kapitalisterna arbetarna. I socialismen är de fattiga de goda och de rika de onda. Den politiska retoriken är enkel skolgårdsmobbing. Den klarar de måttligt begåvade politikerna som väljs.

Resultatet är i den längre sikten ödelagd ekonomisk tillväxt, därefter stagnation och slutligen haveri i en misslyckad stat. Alltså, nationell tragedi! Har man lyckats i något land efter revolutionen i Ryssland 1917? Nej, och exemplen på det är många! Varför det?

Man tar det som sparas och delar ut det till de behövande. Sparandet konsumeras och de medel som skulle gå till investeringar är borta. Ekonomin kan inte växa. Det blir stagnation. Sverige är det land i EU som nu har lägst ekonomisk tillväxt. Absolut rättvis fördelning är ett känslomässigt argument som trollbinder massorna!

Extremvänstern har sedan studentrevolten 1968 utnyttjat detta och bedrivit en hård fördelningspolitik. I de sista åren av den tioåriga finans- och fastighetskrisen under 1990-talet nådde den politiken kommunerna.

Sverige har idag hunnit granskas två gånger av EU gällande statsminister Göran Perssons tilltag att efter valet 1998 införa Robin Hood-politik mellan kommunerna, att ta pengar från rika kommuner och ge till de fattiga.

Detta strider mot EU:s författning där principen om subsidiaritet ska härska. I EU gäller att beslut som är bäst lämpade att fattas på en viss lägsta nivå också ska beslutas där. Det är lag inom EU! Mer om detta nedan men vad gäller saken i Sverige?

För något år sedan var Kiruna kommun en ”rik” kommun för att det gick bra för LKAB, det stora gruvbolaget där uppe. LKAB expanderade med folk som rekryterades från kommunens förvaltningar med högre löner som argument. Kommunalpolitikerna gnisslade tänderna. De fick inte behålla den ökning av skattekraften som tillfälligt uppstod. Det tillfördes omfördelningspåsen i riksdagen. Speciellt skolan drabbades.

Detta händer återkommande i våra 290 kommer. Samtidigt är det vanligt att de expanderande företagen hänger på låset till kommunerna och kräver kompletterande kommunala investeringar för sin fortsatta expansion. Inte heller det har kommunerna pengar till. Kanske väljer kommunerna att låna. I många kommuner har efter sekelskiftet de lokala företagarna ofta fått dörren i ansiktet.

Att ha en skatte- och kostnadsutjämning på riksdagsnivå är alltså olagligt. Även de så kallade kommunala maxtaxor som beslutas i riksdagen är olagliga. Frågan är hur det kunde bli så här.

Sverige saknar författningsdomstol med kompetensen att upphäva olagliga beslut i riksdagen. Detta visste Göran Persson som struntade i den interna och tunga kritiken från främst kommunsektorn. Men så kom granskningen från EU och den var glasklar. Något måste göras.

Det löstes genom att Göran Perssons regering ändrade Sveriges författning. Regeringsformen ändrades genom två beslut med val emellan. Vad Socialdemokraterna hittat på olagligt blev lagligt. Persson satt i förarsätet igen!

Men EU nöjde sig inte med detta utan det blev en ny granskning. Det fanns fortfarande en grundlag i EU som Sverige inte levde upp till. Vad hände nu!

Sveriges Regeringsform vilar inte bara på Marxist-leninistiska principer. Den saknar inte bara helt och hållet juridisk uppsikt som exempelvis en författningsdomstol utan fungerar även som ett ”kaninbo”. Den är full av in- och utgångar för kreativa maktpolitiker.

Antydningar finns i regeringsformen att kommunerna kan ses som förlängningar av statens organisation. De är inte helt självständiga. Detta framhölls vid Sveriges svar vid den andra granskningen. Detta svar har resulterat i ett oförändrat läge.

Man kan möjligtvis ana att den modell som Sverige styrs efter är en intressant lösning för hur ett framtida EU kommer att styras av centralistiska och makthungriga tjänstemän, som vill runda politiken i viktiga frågor. Hela EU blir ett enda land styrt från Bryssel. Ur den aspekten är incitamenten för en ny granskning svag.

Åter besvikna och ilskna kommunalpolitiker som tyglas från riksdagen i sina operativa frågor. De har svarat med att överbelåna sig. Det sker genom deras finansbolag Kommuninvest i Örebro. Man gör nedskärningar i verksamheten i takt med att pengarna från påsen i riksdagen flyter in. Men man kan investera i sport- och kulturverksamhet och annat röstknipande verksamhet hur mycket som helst.

Pengar kan med statens goda kreditvärdighet med lätthet rekvireras, då alla kommuner tveklöst uppfattas vara en del av staten. Staten träder in när det blir krisigt och får lösa ut kommunernas och regionernas gigantiska skulder som nu närmar sig 1 000 miljarder. Faller Kommuninvests kreditvärdighet så mycket att det blir svårt att sälja eller förnya dess obligationer internationellt - hur gröna de än är - blir krisen verklig.

Göran Persson konsoliderade sin makt i slutet av 90-talets finanskris med åtgärder som kommer att vara en rejäl brasa i den liknande finanskris som nu har inletts trettio år senare.

I dagarna läggs ännu en utredning, en till av många för att hålla Robin Hood puttrande, på regeringens bord om hur detta utjämningssystem kan göras ännu mer rättvist. Ett system ”förbättras” återkommande som egentligen ska tas bort. Detta för att glesbygdens kommuner ska slippa utarmas de få gånger då det går bra för deras näringsliv och de skulle kunna expandera. Varför ska de då behöva skicka sitt överskott till invandrarkommuner som Malmö och Botkyrka för att klara extremvänstern identitetspolitiska röstköp?

Maktpartiet Socialdemokraterna med anhang har långsiktigt och systematisk parasiterat på ett land genom att låta dess sparande återkommande i politiska röstköp få omvandlas till konsumtion. Nu passeras en punkt där ekonomin går in i den tragiska fasen av stagnation mot ökad fattigdom. Drivkraften är lätthetens politiska handlag som är så välkänd från alla tidigare havererade marxistiskt styrda länder genom populistisk opatriotisk identitetspolitik.

Hans Jensevik

Ledare för riksdagspartiet Sverige i valsamverkan