Delar av klimatrörelsen med Greta Thunberg i spetsen har alltmer utvecklats till en sekteristisk rörelse. Att katastrofen lurar runt hörnet upprepas jämnt och ständigt och tiden vi har på oss att undvika undergången skjuts alltid fram, skriver Leif Kullberg.
Sekter av olika slag har genom åren förekommit och i de grövsta fallen lett till allt från enstaka självmord till total egen utplåning av gruppen.
Bland de mest fanatiska kan nämnas ”Folkets Tempel” under ledning av Jim Jones och 1978 begick 918 personer självmord på sektens uppmaning. ”Heaven’s Gate”, som klassade sexualdriften som ett problem och lärde sina följare att de var utomjordiska varelser, är ett annat exempel. 38 sektmedlemmar tog sina liv när kometen Hale-Bopp 1997 passerade jorden, i tron att ett rymdskepp kom för att ta deras själar till ”en annan nivå av existens”.
Att klimatet över tid förändras och alltid förändrats samt lever ett alldeles eget liv som naturligtvis påverkar oss både positivt och negativt, torde de flesta vara överens om. Klimatrörelsen och dess förutspådda klimatkatastrofer torde dock i olika hög grad vara den mest omfattande sekten i modern tid.
Klimatrörelser som ”Fridays for Future”, ”Återställ våtmarker” och ”Extinction Rebellion” går allt längre i sitt agerande gällande vad de själva upplever som politikers och medborgares ovilja att ta det påstådda existentiella klimathotet på allvar. Delar av dessa fanatiska rörelser förordar till och med att åtgärder som innebär att civila får sätta livet till är befogade och nödvändiga.
Klimatförutsägelser om tipping points, extremt höjda havsnivåer, utbredd torka innebärande svält, ökade havstemperaturer, död för djurliv och extrema värmeböljor med förhöjda dödstal används som argument för samhällsfarliga åtgärder för att förhindra en påstått nära förestående klimatkatastrof.
Bilden som allt sedan 1970-talet målats upp är att vi bara har några få år på oss att vända utvecklingen om vi vill överleva som ras. Katastrofens tidsperspektiv har kontinuerligt flyttats fram i tioårsperioder för att idag beskrivas som att klockan är fem i tolv.
Klimatförändringarna enligt klimatrörelsen grundar sig i mänskliga utsläpp av koldioxid (CO2) i atmosfären. Koldioxid i atmosfären mäts i PPM (parts per million) och dagens värde ligger på ca 415 PPM och värderas av klimataktivistiska forskare som högt och över tid ökande. Anmärkningsvärt är dock att historiska mätningar gör gällande att på 1940-talet låg också nivån på cirka 415 PPM, en nivå forskarna menar berodde på en värmeperiod.
Haven är vår största kolsänka och reglerar mängden CO2 i atmosfären. Det är ett välkänt och accepterat faktum att vid högre medeltemperaturer avger världshaven mera CO2 och vid avkylning mindre.
Narrativet att det är människans procentuellt minimala utsläpp som orsakar klimatförändringar stöds av ett påstått konsensus bland världens klimatforskare med IPCC, WHO, FN och andra geopolitiska organisationer som stöd.
På grund av detta påstådda konsensus allokeras enorma forskningsstöd till forskare som ”sjunger med i kören” och de forskare som är av en annan åsikt förvägras forskningsstöd, utesluts från universitetens forskningsavdelningar och på alla sätt motarbetas. Resultatet blir att i princip all publicerad forskning stöder konsensus om en kommande klimatkatastrof och gemene man får inte den fullständiga bilden gällande klimatförändringar.
Typiskt för klimatsektens förespråkare är att ”det måste gå” – och det oavsett kostnader för skattebetalarna. Northolts konkurs var ett uppvaknande för Sverige och frågan blir om LKAB/Stegra och Hybrits kostnadskrävande satsningar och ej till fullo teknikutvecklade tillverkning av ”Grönt stål” och CO2–infångning går samma väg.
Leif Kullberg,
Samhällsdebattör
