I polisens rapport Förbättrad förmåga att förebygga och hantera våldsamma upplopp diskuteras orsaker och bakomliggande faktorer till de våldsamma upploppen i samband med Rasmus Paludans koranbränningar under den muslimska fastemånaden ramadan. Upploppen sammanföll tidsmässigt med kampanjen mot socialtjänsten. Specifikt konstateras följande: Trots frånvaron av ”i förväg uttalade ledargestalter” fanns det vapen som ”bangers och molotovcocktails.” Deltagarna var starkt våldsbenägna. Det beväpnade våldet riktades ”tydligt mot polisen”. Skadegörelse på privat egendom förekom ej. Dock på polisstationer. Vägspärrar upprättades och polisbilar sattes i brand.

Läs även: Kravaller på julafton i Paris

Två saker är märkliga. Dels våldets ensidiga kanalisering mot polisen, dels att islam inte nämns. Det var islams heligaste urkund med Allahs oförvanskade uppenbarelse till mänskligheten som brändes. I områden där många muslimer bor. Under ramadan som är en av islams fem pelare. Anklagelserna mot socialtjänsten om att kidnappa muslimska barn och påtvinga dem kristen uppfostran var understödda av myndigheter i muslimska länder. Det tycks tydligt att islam ställs mot både kristendom och försvaret av det sekulära samhällets fri- och rättigheter.

Men varför var polisen våldets måltavla?

Svaret står att finna i koranens sura 3:104, som innehåller uppmaningen för de troende att befalla det rätta och förbjuda det felaktiga. Enligt den klassiska handboken för islams rättslära, Reliance of the Traveller, utgör uppmaningen islams viktigaste fundament. Utan den skulle religionen försvinna med upplösning av samhället som följd. I sin noggranna redogörelse för surans praktiska tillämpning följer handboken den sunnitiska gemenskapens praxis och tro. Handboken ges ut av Al-Azharuniversitetet i Kairo.

Det är en synd att inte följa surans uppmaning. De som är oförmögna frias dock från ansvar om tillräckligt många andra griper in. Det felaktiga kan åtminstone fördömas i ”hjärtat”. För dem som handlar finns en eskalerande våldstrappa i åtta steg som börjar med övertalanden och slutar med beväpnat våld. Ett villkor är att de har praktisk möjlighet att förhindra det felaktiga. Den åttonde eskaleringsnivån behandlar situationen då tillrättavisarna kan behöva hjälp. För det kan vara så att sammandrabbningar kan uppstå när den som skall läxas upp har stöd av andra.

Det förefaller väldigt tydligt att den som skall läxas upp är Rasmus Paludan. Och Paludan har hjälp av – polisen! Eftersom polisen skyddar Paludan blir polisen muslimernas motståndare. Att polisen försvarar hans utövande av den grundlagsskyddade yttrande- och mötesfriheten är inget giltigt argument. Surans tillämpning är förklaringen till att våldet otvetydigt riktades mot polisen. Att det inte skedde någon skadegörelse på privat egendom. Den förklarar också tillgången till vapen. Ty de som förbjuder det felaktiga ser också till att de har förmåga och kraft att göra det.

Läs även: Hovrätten skärper domar i korankravallerna

Inte sällan hävdas att det finns många tolkningar av islam. Det som uppfattas som stötande i väst rubriceras ofta som islamism, extremism, fundamentalism. Men tolkningen av sura 3:104 är ett uttryck för den ortodoxa sunnitiska gemenskapens praxis och tro, vilken är den helt dominerande inriktningen av islam. Andra tolkningar inom den sunnitiska traditionen är wahabbismen, förhärskande i Saudiarabien, samt salafismen. Båda vill gå tillbaka till religionen så som de själva uppfattar att den lärdes ut och praktiserades av de tre första generationerna av muslimer efter Muhammed.

Bland företrädarna för salafismens jihadistiska grenar märks bland andra al-Qaida, Boko Haram och islamska staten (IS). Muslimska brödraskapet bildades i Egypten 1928 sex år efter osmanska rikets fall och kalifatets upplösning. Målet är att skapa en islamisk välfärdsstat grundad på Koranen och haditherna. För dem är Allah målet, profeten ledaren, koranen lagen, jihad vägen och den högsta strävan är att dö för Allahs ära. Talibanerna står för en strikt variant av sunniislam. Många medlemmar utbildas i ultrakonservativa koranskolor vanliga i Pakistan. Ingen av dessa olika varianter av sunniislam torde ha något att invända mot Al-Azharuniversitetet tolkning av sura 3:104. Förmodligen inte shiaregimen i Iran heller.

Vi vet naturligtvis inte om de muslimer som inte var med i upploppen fördömer koranbränningarna i hjärtat och är nöjda med att ha friats från ansvar. Vi vet inte heller vad muslimer i Sverige anser om islams och sharias förhållande till den svenska sekulära staten. Några storskaliga undersökningar om det har inte gjorts. Den forskning om upplopp som föreslås i polisens rapport kanske skulle börja med en sådan?

Läs även: Skogkär: Det finns inget gåtfullt med korankravallerna

Jan Lysén
Fil. kand. i religionsvetenskap och historia