Inget tyder på att påskhelgens våldsamma upplopp i samband med den dansksvenske missnöjespolitikern och provokatören Rasmus Paludans koranbrännarturné i Sverige var planerade och organiserade av våldsbejakande extremister och gängkriminella. Detta enligt den externa utredning av händelserna som tillsattes och som nu är klar. Snarare var det vanliga boende – mestadels unga män – som närmast spontant gick till angrepp mot polisen. Lokala förmågor.

Det gör inte händelserna mindre allvarliga. Tvärtom visar det vilka omfattande integrationsproblem Sverige står inför, problem som ansvariga politiker så här långt visat sig vara totalt oförmögna att hantera.

Endast ett fåtal av de individer som deltog i påskhelgens våldsamma koranupplopp hade kopplingar till grov organiserad brottslighet eller våldsbejakande extremism, konstaterar utredaren Gunnar Karlson, som utvärderat polisens hantering av upploppen.

Bilden är ofullständig, betonade Karlson när han på onsdagen presenterade sin granskning, men den slutsats som kan dras utifrån den kunskap som finns är att det var boende i eller nära de områden där våldsamheter bröt ut, som kastade sten och brandbomber mot polisen och stack polisfordon i brand.

I regel fanns det heller ingen som ville eller förmådde lugna stämningarna.

“Med vissa undantag bedömde polisregionerna att det saknades aktörer i folksamlingarna som uppmanade till att avbryta det pågående eskalerande händelseförloppet”, heter det i utredningen.

Företrädesvis män, unga män, men också kvinnor och barn deltog i våldsamheterna.

“Det är alltså inte där man vanligtvis letar, kan man väl säga, som man i första hand hittar dem som var ute och ägnade sig åt våldshandlingar mot polisen i påskas”, sade Karlson under pressträffen.

Han har inte heller funnit några belägg för att upploppen var organiserade och planerade.

“Däremot [har jag] sett väldigt många exempel på hur motiverade deltagarna har varit till ett mycket kraftigt våld direkt riktat mot polisen.”

Karlson, tidigare chef för Must, den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, gjorde dessutom följande reflexion:

“Det är uppenbart att det i ett antal områden i Sverige finns en både stor och delvis gåtfull potential till våldsamma upplopp.”

Läs även: Skogkär: Upploppen är bara symptom på det underliggande onda

Det låg kanske inte i Karlsons utredningsuppdrag att gå till botten med frågan om upploppsmakarnas motiv, men vad är det som är så gåtfullt? Att kravallerna handlade om islam stod klart från första början.

“Vi har inte våld i vår religion, men detta är till nästa gång så att man inte bara ger tillstånd, detta är provocerande […] detta är konsekvenserna. Alltså religion, det är ett rött streck för oss”, som en kvinna boende i Malmö förklarade saken i Studio Ett i Sveriges Radio.

En rad muslimska föreningar kallade i ett gemensamt uttalande Paludans demonstrationer för en “typ av antimuslimskt våld [som] inte ska ses på något annat sätt än hets mot folkgrupp”.

Detta avfärdande av yttrandefriheten möttes av förståelse på högsta politiska nivå bland dem som annars vill framstå som den liberala demokratins främsta försvarare. Centerledaren Annie Lööf sade i en intervju i Svenska Dagbladet att Paludan genom sina koranbränningar “förmodligen” hade gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp och störande av allmän ordning. Enligt Lööf fanns här “klockrena fall” där polisen borde ha ingripit och stoppat hans demonstrationer.

Så här långt har över 40 personer dömts till mellan fyra och sex års fängelse för att ha deltagit i upploppen. De har dömts för brott som grovt blåljussabotage, grovt våld mot tjänsteman, grov misshandel och våldsamt upplopp.

Men trots att många av de dömda inte är svenska medborgare så har ännu ingen dömts till utvisning. Regeringens avsikt att ytterligare skärpa reglerna om utvisning på grund av brott har uppenbarligen fog för sig.

Att ingen polisman miste livet av det besinningslösa våld de mötte under korankravallerna framstår i efterhand som något av ett under. Det berodde dock inte på att viljan och avsikten att skada och döda saknades bland upploppsmakarna.

En av många slutsatser som kan dras av utredningen är att det i bostadsområden runt om i Sverige finns ett stort antal unga män – men inte enbart unga män – som är beredda att ta till mycket grovt våld, även dödligt våld, mot polisen.

I dessa områden finns en utbredd misstro och oförståelse – för att inte säga förakt – mot det svenska samhället och många av dess grundläggande värderingar. Polisen, som har till uppgift att se till att detta samhälles lagar och regler upprätthålls, blir måltavla.

Karlson kommer med flera förslag för hur polisen ska bli bättre på att hantera liknande situationer i framtiden – bland annat att rusta upp med vattenkanoner.

Det är bara att inse att så länge segregationen inte bryts, så länge skugg- och parallellsamhällen består och till och med får fortsätta att växa, så länge förblir det bara en tidsfråga innan nya upplopp bryter ut.

Läs även: Skogkär: Med den migrationspolitiken hjälper ingen integrationspolitik