Våld i nära relation har åter aktualiserats i media. Över 400 000 män utsätts årligen för någon form av våld i nära relation. Enligt Brottsförebyggande rådets (Brå) senaste rapport var det fler män än kvinnor som rapporterade utsatthet för grov misshandel och ekonomiskt eller kontrollerande våld i nära relation. Men trots mäns omfattande utsatthet uppvisar Polismyndigheten stora brister i bemötandet av de utsatta männen.

Många av polisens utredare av brott i nära relation får sin utbildning via Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK). På deras hemsida kan man läsa följande:

”Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, har regeringens uppdrag att höja kunskapen nationellt om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. NCK har även regeringens uppdrag att ge stöd till våldsutsatta.”

Här tycks NCK inte vilja kännas vid att även mäns utsatthet och kvinnors våld finns med i uppdraget. Det gör att Polismyndigheten – som ofta får sin kunskap via NCK och de ideologiskt drivna kvinnojourerna – varken får någon relevant eller djupare kunskap om mäns utsatthet för våld i nära relation. Det resulterar i att det är svårt för de utsatta männen att mötas av rätt kompetens och förståelse när de kontaktar polisen.

När de misshandlade männen anmäler sin utsatthet gör de anmälda kvinnorna ofta en motanmälan. Men då polisen ofta samarbetar med den lokala kvinnojouren och många utredare får sin utbildning via NCK, ges kvinnornas berättelser ofta tolkningsföreträde. Det resulterar i att de utsatta männen har små möjligheter till upprättelse. Tvärtom har det resulterat i att vissa mansjourer numera uppmanar utsatta män att inte polisanmäla. Då risken är stor att de utsatta männen själva hamnar på de anklagades bänk. Något som bekräftas via forskning på området.

Enligt Brå (2016) var uppklarningsprocenten dubbelt så hög när en kvinna anmälde våld i nära relation jämfört med när en man anmälde. Detta visar tydligt att de utsatta männens anmälningar inte tas på samma allvar som när kvinnor anmäler våld i nära relation.

Inom Polismyndigheten använder man i stor utsträckning fortfarande begreppet ”mäns våld mot kvinnor”, istället för det könsneutrala begreppet ”våld i nära relation”. Detta förminskar och osynliggör de utsatta männen och ökar definitivt inte vare sig anmälningsbenägenheten eller förtroendet för polisen. Enligt Brå är det enbart 1,4 procent av de utsatta männen som anmäler det inträffade.

2021 sjösatte polisen Projekt Igor som syftade till att få fler kvinnor att lämna våldsamma män och få fler män dömda för brott. I somras meddelade Polismyndigheten att man påbörjat ett projekt för att kartlägga män som bedöms vara kapabla att utöva grovt våld mot kvinnor i nära relation. Så har det sett ut genom åren när Polismyndigheten arbetat med våld i nära relation. Projekt som enbart fokuserar på den stereotypa bilden av att män slår och kvinnor bli slagna har genom åren avlöst varandra. Samtidigt har utsatta män och HBTQ-personer ständigt förbisetts i dessa och liknande satsningar.

Alla, oavsett kön och sexuell läggning, ska kunna förvänta sig samma hjälp och stöd från samhället. Då kan vi inte ha en myndighet som negativt särbehandlar de över 400 000 män som årligen utsätts för våld i nära relation. Här behöver Polismyndigheten öka sin kompetens inom området och arbeta mer inkluderande. Ett brottsoffers kön och sexuella läggning ska inte påverka bemötandet av Polismyndigheten år 2024.

Magnus Falkman

Författare och fri debattör