Debatt: Lämna barnen i fred och låt den fria leken vara fri

Vi Lärare framställer ”regisserad lek” som frigörande. I själva verket är det ett ideologiskt experiment där vuxna agerar sociala ingenjörer – och barnen fjättras vid normkritiken, skriver Magnus Åström.
Att läsa artikeln ”Här breddas leken bortom normer och stereotyper” i Vi Lärare gav mig kalla kårar. Det som framställs som frigörande är i själva verket ett ideologiskt experiment, där vuxna agerar sociala ingenjörer för att uppnå jämställdhet.
Artikelns ”regisserade lek” bär spår av Paulo Freires frigörande pedagogik, där kritiskt medvetandegörande ska synliggöra och utmana samhällsnormer. Barnen förväntas därigenom betrakta biologiska skillnader som förtryckande maktförhållanden de måste frigöra sig från.
Här blottläggs konflikten mellan två oförenliga människosyner: realismens essentialism och nominalismens konstruktivism. Artikeln utgår från den senare, där normer, såsom hetero- och cisnormer, betraktas som helt socialt konstruerade.