Den gångna veckan har visat att Libanon befinner sig vid ett avgörande vägskäl. Medan USA försöker medla fram en hållbar uppgörelse mellan Libanon och Israel har president Joseph Aoun tydligt markerat att landet inte längre får fungera som ett verktyg för främmande makters intressen. Samtidigt fortsätter Hezbollah att utmana statens auktoritet, och civila på båda sidor av gränsen betalar priset.

I södra Libanon lever människor i ständig osäkerhet. Byar som Ain Ebel och Rmeish har hamnat mellan raketbeskjutningar och israeliska flyganfall. Familjer tvingas välja mellan att stanna i krigszoner eller lämna sina hem.

Detta är inte ett uttryck för nationellt försvar. Det är resultatet av att en beväpnad organisation utanför statens kontroll fortsätter att fatta beslut om krig och fred för hela landet. Här ligger också kärnan i Libanons problem.

Ingen stat kan vara fullt suverän om den inte kontrollerar användningen av våld inom sina egna gränser. Så länge en aktör utanför de demokratiska institutionerna kan avgöra när landet ska dras in i en konflikt förblir staten ofullständig. Valda företrädare kan fatta beslut, men de yttersta säkerhetspolitiska avgörandena ligger någon annanstans.

Samtidigt pågår intensiva förhandlingar om Libanons framtid. För första gången på årtionden talar den libanesiska staten öppet om ett slut på konflikten med Israel och om möjligheten att ersätta permanent konfrontation med diplomati. President Aouns budskap till Iran – att Libanon inte är till för någon annans regionala projekt – markerar ett tydligt brott med den logik som länge hållit landet fångat i andras konflikter.

Men ambitioner räcker inte.

Så länge Hezbollah och dess regionala uppdragsgivare kan blockera varje steg mot normalisering och stabilitet riskerar förändringen att stanna vid ord. Ett land kan inte samtidigt vara suveränt och låta andra aktörer bestämma dess säkerhetspolitik.

Krisen handlar därför om mer än relationen till Israel. Den handlar om statens förmåga att skydda sina medborgare, upprätthålla rättsstatens principer och sätta nationella intressen före externa agendor.

När Mellanöstern nu genomgår stora förändringar har Libanon en möjlighet att välja en ny väg. Men möjligheten kommer inte att finnas för alltid.

Ingen stat kan vara verkligt självständig så länge någon annan fattar besluten om krig och fred. Libanons framtid avgörs därför inte bara vid förhandlingsbordet, utan av om staten återtar den makt som varje fungerande stat måste ha: kontrollen över vapnen.

Michael Merdoyo, kandidat till Stockholms regionfullmäktige för Medborgerlig samling