I decennier har Libanon inte ens varit en bonde på mellanösterns schackbräde, utan bara en ruta som de kringliggande stormakterna trampat på. Men med ett försvagat Hizbollah finns det hopp, skriver Michael Merdoyo.
Libanon har länge beskrivits som ett offer för stormakternas spel i Mellanöstern. Och visst: med ett växande militärt tryck mellan Israel, Iran och USA fortsätter landet att dras in i konflikter som i stor utsträckning avgörs utanför dess egna gränser. Men den bilden räcker inte längre.
Det som nu utspelar sig är mer avgörande. Libanon försöker bryta sig loss.
Den senaste tiden har den libanesiska staten tagit ovanliga steg. Förhandlingar med Israel har inletts under amerikansk medling – de första i sitt slag på decennier – och beskrivs som ett möjligt historiskt genombrott. Samtidigt har regeringen markerat mot iranskt inflytande, och president Joseph Aoun har tydligt deklarerat att Libanon inte ska utkämpa andras krig på sitt territorium.
Parallellt förändras maktbalansen. Hizbollah, länge den dominerande militära aktören, beskrivs nu som pressad och ifrågasatt – både internt och externt. Irans regionala position utmanas, och det finns försök att bryta kopplingen mellan Libanon och den bredare konflikten mellan Teheran och Washington.
För första gången på länge finns en reell möjlighet: att den libanesiska staten faktiskt kan återta kontroll över beslut om krig och fred.
Men verkligheten sätter hårda gränser.
Trots diplomatiska initiativ saknar staten fortfarande ett fungerande våldsmonopol. Hizbollahs militära kapacitet består, och avgörande säkerhetsbeslut ligger fortfarande delvis utanför statens kontroll. Libanon befinner sig därmed i en paradox: det agerar som en stat – men kan inte fullt ut vara en.
Samtidigt fördjupas den interna sprickan. För visst handlar lösningen om att stärka staten. För andra pekar utvecklingen på något mer grundläggande: att det nuvarande systemet i sig har nått vägs ände.
Libanon står därmed inför ett vägval som är större än den aktuella konflikten. Det handlar inte bara om krig eller fred – utan om vilken sorts stat landet överhuvudtaget kan vara.
Frågan är inte längre om Libanon är ett offer – utan om det kan sluta vara ett.
Michael Merdoyo
Kandidat till Stockholms regionfullmäktige för Medborgerlig samling
