Debattören, professor emeritus Johan Thyberg, granskar Jamal El-Hajs motioner om Hamas, de som enligt Magdalena Andersson skulle vittna om El-Haj kamp mot Hamas.
I partiledardebatten i SVT:s Agenda den 8 oktober påstod Magdalena Andersson att den socialdemokratiske riksdagsmannen Jamal El-Haj ”har ägnat sitt politiska liv åt att kämpa mot Hamas och jag tror inte att det finns någon riksdagsledamot som har så många gånger i riksdagen skrivit motioner eller uttalat att Hamas är en terroristorganisation och är hans största politiska fiende”.
Flera exempel på motsatsen har dock presenterats, till exempel El-Hajs närvaro vid en Palestina-konferens i Malmö i maj där ordföranden pekats ut som en ledarfigur i Hamas.
Ett sätt att granska Anderssons utsaga är att närmare titta på de riksdagsmotioner som El-Haj lagt fram. Han namn finns på 101 stycken varav 6 rör konflikten mellan Israel och Palestina. Om man på riksdagens hemsida på liknande sätt söker efter motioner där Hamas nämns hittas drygt 100 stycken. Av dessa står S bakom ett 15-tal och på 3 av dessa är El-Haj undertecknare. Drygt 40 kommer från SD, ett 20-tal från KD, ett 10-tal vardera från V och L, samt några få från M och MP.
Magdalena Anderssons yttrande om att Jamal El-Haj ska ha varit den i riksdagen som skrivit flest motioner med kritik riktat mot Hamas saknar därför täckning. Och den kritik han riktat mot Hamas är förvisso inte särskilt stark.
Av El-Hajs sex motioner om Israel-Palestina rör två Nakba (2017/18:1355 och 2022/23:1327), ”Den stora katastrofen” eller ”flykten och fördrivningen av invånare från de områden i Palestina som kom att bilda staten Israel under 1948 års arab-israeliska krig”. Förslaget som ställs är att ”Israel måste kompensera de fördrivna palestinierna för deras egendomsförluster eller låta dem återvända i enlighet med FN-resolution 194.” Inget sägs här om Hamas.
Tre andra motioner av El-Haj (2017/18:1387, 2022/23:1779 och 2023/24:2659) vänder sig mot ”den israeliska ockupationen av och bosättarpolitiken i Palestina”. Den första nämner inte Hamas. I den andra, lagd tillsammans med sju andra från S, sägs att ”Hamas kontroll över Gazaremsan har inte främjat demokrati och fred”. Den tredje med totalt elva undertecknare lämnades in den 5 oktober, alltså efter Palestina-mötet i Malmö i maj. Här är man något mer konkret och skriver: ”Hamas är en terroriströrelse, född ur extrema omständigheter och vars mål vi inte delar. Hamas kontroll över Gazaremsan har inte främjat demokrati och fred.” Kanske ett sätt att bemöta de reaktioner som El-Hajs medverkan i Malmö orsakat?
Den sjätte av El-Hajs motioner om Israel och Palestina (2022/23:1998) yrkar ”att Sverige självt och genom EU måste göra sitt yttersta för att få den israeliska blockaden av Gazaremsan hävd och därmed hjälpa Gazas lidande invånare”. I motiveringen nämns bland annat att Gazaremsans judiska bosättningar avvecklades 2005 och att israeliska trupper då lämnade området. Israel behöll dock kontrollen över luftrum, territorialvatten, gränsövergångar, valuta och handel. Vidare sägs att ”i juni 2007 tog den terrorstämplade organisationen Hamas kontroll över området efter att ha vunnit lokalvalet”.
Kort sagt är den kritik som Jamal El-Haj enligt Magdalena Andersson ska ha riktat mot Hamas i sina motioner blygsam och inte mycket mer än ett konstaterande av att Hamas enligt Sverige och andra västländer är en terrororganisation. Det är väl känt att S och andra partier på vänsterkanten stött Palestina i konflikten med Israel och Sverige är också ett av få västländer som erkänt Palestina som stat. Detta gjordes 2014 av dåvarande S-regering med utrikesminister Margot Wallström som en av de drivande.
En orsak till Magdalena Anderssons starka försvar av Jamal El-Haj kan vara att han är en röstmagnet inte minst i sin hemstad Malmö, där han är en av de socialdemokrater som kryssades mest i det senaste riksdagsvalet. Kanske väger omsorgen om potentiella röster i kommande val tyngre än viljan att kritisera en partikamrats kontakter med den terrorstämplade organisationen Hamas.
Johan Thyberg
Legitimerad läkare och pensionerad professor i cell- och molekylärbiologi vid Karolinska Institutet