Vi kan inte längre blunda för sanningen – män faller också offer för kvinnors våld, kontroll och sexuella övertramp. När män agerar våldsamt, ses de som förövare. När kvinnor gör detsamma, betraktas de ofta fortfarande som offer.

I Sverige lever föreställningen kvar att våld i nära relationer främst handlar om män som slår kvinnor. Detta narrativ genomsyrar både debatt, rättssalar och åklagarmyndigheter. Konsekvensen blir ett rättssystem som ofta sviker manliga brottsoffer – medan kvinnliga förövare går fria.

Vi har sett ett tydligt mönster: män som anmäler våld från kvinnor möts ofta av motanmälningar. Trots att kvinnans våld kan vara både fysiskt och psykiskt allvarligt, tenderar rättsväsendet att tro på hennes berättelse. Mannen – som sökte skydd – blir förövare. Kvinnan – som brukat våld – lämnar rättssalen som “offret”.

Detta är inte bara ett juridiskt misslyckande – det är ett svek mot alla män och pojkar som utsätts. Ja, även män faller offer för kvinnors våld: slag, hot, skrik, psykisk nedbrytning, kontroll, svartsjuka och ekonomisk utpressning.

Unga killar pressas in i sexuella situationer de inte vill vara i. Tjejers tjat eller skuldbeläggande ses som relationsproblem, medan samma beteende från killar skulle klassas som övergrepp. Denna dubbelmoral skadar och osynliggör utsatta killar.

Många män lever i rädsla för hur deras partner ska reagera om de inte svarar direkt. Vissa isoleras från nära relationer, andra hotas, förföljs eller får sin ekonomi kontrollerad. Falska anklagelser används ibland som vapen – eftersom kvinnors berättelser ofta väger tyngre i rättssystemet.

Denna verklighet är inte bara orättvis, den är farlig. Vad säger det om vårt samhälle när alla brottsoffer inte tas på allvar? Signalen till män blir: håll tyst – annars riskerar du att själv bli dömd.

Problemet ligger i okunskap om kvinnors våldskapital. Kvinnor kan vara lika våldsamma som män – fysiskt, psykiskt, ekonomiskt eller sexuellt. Men stereotypa könsroller påverkar hur brott bedöms. Rättvisan slutar vara rättvis.

Det är dags att erkänna att vårt rättssystem inte är könsneutralt i praktiken. Mäns berättelser misstros, deras skador bagatelliseras och deras anmälningar möts ofta av starkare motreaktioner än själva våldet de anmält.

Samhället måste sluta blunda. Rättsväsendet behöver utbildning om kvinnors våldskapital. Vi måste erkänna att även män kan vara brottsoffer – och kvinnor förövare. Mäns röster måste tas på allvar.

Våld är våld – oavsett kön. Alla offer förtjänar skydd och rättvisa.

Anna Andersson från Nätverket Mannaminne