Den skadeskjutna iranska regimen vacklar. Finanskris, torka och decennier av folkligt missnöje har lett till stora demonstrationer. Den iranska frihetsrörelsen behöver nu svenskt stöd, skriver Sverigedemokraternas Mohammadreza Pakmehr.
Under de senaste nätterna har protesterna i Iran återigen intensifierats. I stad efter stad har människor trots massiv repression tagit sig ut på gatorna nattetid och öppet utmanat den islamiska republiken. Detta sker parallellt med en fördjupad ekonomisk kris, fortsatt valutakollaps och ett växande folkligt missnöje som inte längre låter sig tystas.
Det som särskilt utmärker den nuvarande utvecklingen är protesternas tydliga politiska riktning. Demonstranter uttrycker öppet krav på regimskifte och ropar slagord som hörs över hela landet: ”Detta är den sista striden – Pahlavi kommer tillbaka.”
Stödet för Pahlavi-dynastins återkomst och för Reza Pahlavi som samlande symbol för ett fritt, demokratiskt och sekulärt Iran är inte längre något som viskas – det uttalas öppet på Irans gator.
När människor i Iran riskerar sina liv för frihet och värdighet kan omvärlden inte fortsätta att gömma sig bakom försiktiga formuleringar. Utvecklingen i Iran är inte en intern angelägenhet. Den rör grundläggande mänskliga rättigheter, regional stabilitet och internationellt ansvar.
Mot denna bakgrund är det av stor betydelse att frågan nu har lyfts formellt i Sveriges riksdag. Riksdagsledamoten Markus Wiechel (SD) har nyligen lämnat in en skriftlig fråga till utrikesministern om hur regeringen avser att öka trycket på den islamiska regimen i Iran och samtidigt ge ett tydligare och mer konkret stöd till Irans folk.
Att detta sker på riksdagsnivå är avgörande. Det markerar att situationen i Iran inte kan reduceras till diplomatiska artighetsfraser eller återkommande uttryck av ”oro”. Den fråga som ställs kräver politisk handling – inte symbolik.
Historien visar att auktoritära regimer inte reformeras genom dialog utan genom press. Därför måste Sveriges och EU:s Iranpolitik bygga på maximalt politiskt, ekonomiskt och diplomatiskt tryck mot regimen. Sanktioner, internationell isolering och tydlig politisk markering är inte hinder för fred – de är ofta dess förutsättning.
Samtidigt måste stödet till det iranska folket vara tydligt och konsekvent. Det innebär att erkänna deras politiska vilja, deras krav på regimskifte och deras samling kring ett demokratiskt alternativ. I dag är det kronprins Reza Pahlavi som tydligast representerar denna samlande kraft – bortom våld, bortom extremism och bortom religiöst förtryck.
Till Sveriges regering bör budskapet vara tydligt:
Det är dags att stå på rätt sida av historien.
Detta innebär att stödja Irans frihetsrörelse, att ge politiskt erkännande åt folkets krav och att utöva maximalt tryck på den islamiska regimen. Det är inte ett radikalt ställningstagande – det är ett moraliskt och politiskt ansvar.
Mohammadreza Pakmehr
Sverigedemokraterna, Karlstad
Samhällsdebattör och aktivist för iransk frihet
