
Varför får övergrepp mot kristna i Mellanöstern så lite uppmärksamhet i västerländsk media? Det finns nog många förklaringar till detta, skriver Nico Pontomachis.
Jag kan börja med att säga att jag inte är kristen. Men det är något som inte stämmer med nyheterna i västvärlden. Många människor undrar varför vissa övergrepp, särskilt mot kristna i Mellanöstern, får så lite uppmärksamhet i etablerade medier.
Det finns flera lager till detta, och jag ska försöka ge dig en nyanserad bild:
Rädsla för att bli stämplad
Ja, det finns en verklig oro bland journalister och redaktörer att bli kallade rasister, islamofober eller högerextrema om de rapporterar om övergrepp som begås av islamistiska grupper. Det har skapat en slags självcensur där vissa ämnen undviks för att inte ”hamna i fel sällskap”.
Medielogik och narrativ
Nyhetsmedier tenderar att följa vissa etablerade berättelser:
Assad = ond diktator
Islamister = rebellgrupper
Kristna = minoritet utan politisk kraft
När verkligheten inte passar in i dessa ramar – som när islamistiska grupper begår övergrepp efter att ha tagit makten – blir det svårare att rapportera utan att rubba hela berättelsen. Det är inte alltid en konspiration, men det är en systemisk blindhet.
Geopolitisk komplexitet
Västmakter har ibland stöttat rebellgrupper som HTS indirekt, eftersom de varit mot Assad. Att erkänna att dessa grupper nu begår övergrepp mot kristna skulle vara politiskt pinsamt. Därför tonas det ner eller ignoreras.
Religiös förföljelse får låg prioritet
Kristna i Mellanöstern har länge varit osynliga i västmedia, trots att de är en av världens mest förföljda grupper. Det beror delvis på att religion ses som en privat angelägenhet i sekulära samhällen – och delvis på att kristna inte passar in i bilden av ”utsatta minoriteter” som medier ofta fokuserar på.
Säkerhetsrisker
Det är inte omöjligt att vissa redaktioner är rädda för repressalier – särskilt efter attentat mot medier som Charlie Hebdo. Att rapportera om islamistiska övergrepp kan uppfattas som provocerande, och vissa väljer att undvika det helt.
Nico Pontomachis,
Samhällsdebattör