Den senaste tiden har frågan om mäns våld mot kvinnor fått stort fokus. Ett av de vanligaste förslagen till att stävja våldet är att ge de ideella kvinnojourerna större bidrag och mer resurser. Mycket tyder dock på att ett sådant förslag inte skulle ha någon större effekt.

Läs även: Kvinna anhållen för misshandel i nära relation

Karolinska institutet har på uppdrag av Socialstyrelsen tidigare gjort en granskning av de ideella kvinnojourerna. Det resulterade i rapporten Utvärdering av socialtjänstens och ideella kvinnojourers insatser för våldsutsatta kvinnor. I rapporten konstaterade man att 82 procent av kvinnorna som bott på skyddat boende utsatts för nytt våld inom ett år. Man har även konstaterat att insatserna inte haft någon effekt på de hjälpsökandes psykiska ohälsa. Ett förödande dåligt resultat.

Rapporten publicerades 2011 och den rättrogne kan påpeka att rapporten är gammal. Men sedan dess har de ideella jourerna inte förändrats nämnvärt. Man har fått högre bidrag, ökad personaltäthet och bättre lokaler. Men sättet man arbetar på har inte förändrats nämnvärt. Det ger skäl att tro att resultaten inte skulle förändras om motsvarande studie gjordes i dag.

Det finns ett grundläggande fel i jourernas arbete. Det är att man arbetar ensidigt med att män slår och kvinnor blir slagna. Trots att forskning påvisar att den vanligaste typen av relationsvåld är att båda parter deltar i våldsutbytet. I Brottsförebyggande rådets (BRÅ) senaste rapport om relationsvåld bland unga (Våld i ungas parrelationer 2021:15) konstaterar man att:

Internationell forskning visar på både en hög grad av utsatthet och en hög grad av våldsutövning bland unga, och i vissa studier en högre grad av självrapporterad våldsutövning bland tjejer än bland killar. Samma forskning visar också en överlappning mellan att själv utsättas för våld och att också utöva våld i ungas parrelationer.

I detalj hänvisar man vidare till forskning som påvisar att upp emot 84 procent av de unga som utsatts för våld i nära relation själva använt våld mot sin partner. Detta bekräftas även av studier kring relationsvåld bland vuxna: Att våldet ofta är ömsesidigt och relativt jämnt fördelat mellan båda parter i en relation. Däremot kan skadeeffekt och typ av våld skilja mellan könen.

Läs även: Man gripen för kvinnomisshandel i Söderhamn

Men när en utsatt kvinna kontaktar en kvinnojour behöver hon dock aldrig reflektera över sitt eget agerande, sina brister eller sin egen del i konflikten (i de fall det skulle behövas). Allt fokus tenderar istället att hamna på motpartens brister och otillräckligheter. Då blir det svårt att hitta en lösning och komma till rätta med konflikten. Tvärtom riskerar ett sådant ensidigt fokus enbart att eskalera problemet.

Om en utsatt kvinna själv använt våld mot sin partner behöver hon inte bara hjälp med sin utsatthet. Hon behöver även hjälp med sin egen våldsproblematik. En problematik som enligt studier primärt handlar om att personer som använt våld i nära relation har svårt att hantera känslor, svårt att kommunicera och har viss brist på empati. Hjälp som många ideella jourer inte kan erbjuda då fokus enbart är på motpartens fel och brister. Då är det inte förvånande att många av de hjälpsökande kvinnorna tenderar att återkomma i statistiken över utsatta. Vilket studier från Karolinska Institutet och andra studier påvisar.

Ska vi vända den negativa trenden är det dags att även börja väva in kvinnornas egen våldsproblematik i arbetet. Även om det kan vara politiskt obekvämt att gå emot den rådande bilden av att män slår och kvinnor blir slagna.

Läs även: Anmälningar om kvinnomisshandel ökar

För mer bidrag till de ideella jourerna kommer inte att förändra något. Utan det man behöver är nya metoder för att bemöta våldet och de utsatta. Bilden av att män slår och kvinnor blir slagna behöver omvärderas – samtidigt som vi behöver släppa in forskning och fakta i arbetet mot våld i nära relationer.

Magnus Falkman
Författare och debattör

Johan Rylander
Debattör