Migrationsverket presses att ta i med hårdhandskarna. Men terrorister och våldtäktsmän är jobbiga... Så varför inte ge sig på kvinnor och barn istället? En av de drabbade är Saskia, en kristen kvinna från Pakistan.
Sadia har nu suttit i tvångsförvar i fem månader i avvaktan på att utvisas tillsammans med sina tre barn.
Hennes fall är speciellt. Hon och hennes familj kom lagligt till Sverige 2011, alltså för tretton år sedan. Hennes man övergav sin familj år 2012, och Sadia tvingades söka asyl eftersom hon var rädd att bli dödad av sin muslimska familj. Hon hade förstört familjens heder genom att gifta sig med en kristen man, och senare även själv omvända. Det kommer aldrig förlåtas.
Migrationsverket bestämde sig 2013 för att Sadia ljög. Umar var muslim, och det fanns därför inget hot. Sadia överklagade och visade en passkopia där det stod att Umar var kristen. Man trodde inte heller på passkopian eftersom den kunde vara förfalskad. Sadia presenterade mer bevisning, men även den ignorerades i grova rättegångsfel.
Trots utvisningsdomen fick Sadia två års arbetstillstånd. Hon började studera svenska och läsa in en undersköterskeexamen och gjorde allt för att integreras i det svenska samhället. Hon begärde förlängt arbetstillstånd då hon praktiserade som undersköterska, vilket avvisades eftersom hon inte fått löfte om minst ett års anställning.
Att Sadia nu var kristen medförde ytterligare faror med att deporteras till Pakistan. I en ny asylansökan tog hon upp detta hot. Ansökan avvisades eftersom man ansåg att hennes omvändelse inte var äkta. Man bortsåg helt från de dödliga konsekvenserna i hemlandet för den som avfallit från islam.
Sadia hade tillstånd att arbeta både före och under asylprocessen. Hon har nu arbetat i flera år som en mycket uppskattad undersköterska. Hon talar och skriver i stort sett perfekt svenska, vilket gör henne extra värdefull i den underbemannade vården. Hon har betalat skatt, men inte fått diverse bidrag som hon normalt skulle haft rätt till.
Sadia har inte gjort något kriminellt eller otillåtet, tvärtom. Men Migrationsverket anser att hon inte har samarbetat i utvisningsprocessen. Det påstås att hon vistas illegalt i Sverige, trots att hon hela tiden har inkommit med så kallade verkställighetshinder, vilket är hennes lagliga rätt.
Men är hennes man Umar muslim eller kristen? I april inlämnade vi tio passoriginal som bevisar att Umar och hans tre syskon i Sverige är kristna. Sadia talade alltså sanning, och borde få sin asylbegäran omprövad. Men icke. Passoriginalen anses vara endast modifikationer av tidigare prövade och underkända passkopior. Denna logiska kullerbytta håller man fast vid i den envisa ambitionen att Sadia och hennes barn ska ut. Till vad? Man bryr sig inte.
Om ärendet hade hanterats korrekt år 2013 hade Sadia beviljats asyl. Hon borde ha rätt att få sitt ärende omprövat.
Migrationsverket har satt Sadia i förvar, och påstår att det är för att hon annars skulle hålla sig undan. Men risken för det är noll, eftersom hon då helt skulle sabotera sina möjligheter att få uppehållstillstånd. Det är en ren bestraffning av Sadia, en bestraffning som kostar skattebetalarna 5000 kronor per dag, hittills 750 000 kronor.
Den långa förvarstiden innebär också en katastrof för hennes barn, som i stort sett måste klara sig själva. Den yngste är dessutom gravt handikappad, och får epileptiska anfall. Den äldsta sonen har bara en termin kvar till studenten. Inget av barnen förstår mer än enstaka ord av urdu, hemlandsspråket.
Sadia och barnen kommer inom kort att utvisas om inget händer. Migrationsverket klarar inte av att utvisa terrorister, mördare, knarkhandlare, och våldtäktsmän. Men pressen är ändå stor på myndigheten att börja göra det jobb man misskött så länge. För att kompensera och fylla kvoten så ger man sig på oskyldiga och samhällsnyttiga kristna kvinnor och deras barn.
Ska Sadia nu få lida för att andra har missbrukat den tidigare alltför tillåtande invandringspolitiken? Är det så att myndigheterna i praktiken inte behöver följa de lagregler som kräver en human och rättssäker hantering av asylärenden? Migrationsverket har tagit sig upp ur ena vägdiket men genast fallit ned i det andra, och gått från att hjälpa alla – även de som inte behövt eller förtjänat det – till att brutalisera de som både behöver och förtjänar hjälp.
Arthur Graham
Civilekonom, representant för Sadias stödgrupp
