Den största klimatboven i Sverige är Miljöpartiet. Genom en världsfrånvänd och drömsk politik har man skadat den svenska energiförsörjningen och därför framtvingat användandet av klimatskadliga reservsystem. Detta skriver Stefan Häggström.
I ett land som i över två sekel stått utanför krig och där välfärden gett oss trygghet och stabilitet har vi också utvecklat en politisk kultur som ibland blivit alltför tillåtande. Det märktes inte minst i riksdagsvalet 2018. Miljöpartiet landade då på 4,1 procent, precis över spärren.
Sommaren före valet hade Sverige drabbats av omfattande torka och skogsbränder, flera bedömda som omöjliga att släcka. Trots detta fanns inget fungerande brandflyg att sätta in. I stället fick bland annat Italien rycka in och låna. Samtidigt hade Miljöpartiet varit med och avsatt en miljard kronor till subventioner för elcyklar. Det är svårt att undvika frågan om partiet tog sig över fyraprocentsspärren tack vare den varma sommaren snarare än tack vare förtroendet för deras politik. Tyvärr framstår det förstnämnda som det mest rimliga.
Den 31 december 2020 stängdes kärnkraftsreaktorn Ringhals 1 permanent. Miljöpartiets Lorentz Tovatt motiverade det förtida beslutet med att Sverige behövde en omedelbar omställning bort från fossila bränslen. Resultatet blev inom kort en elbrist som kom både snabbt och ovälkommet. Sverige tvingades importera el från bland annat Polen, el som visade sig ha mer än trettio gånger koldioxidekvivalenter än svensk elproduktion, och dessutom till ett högre pris för den svenska elkonsumenterna.
När importen inte längre räckte till startades oljekraftverket i Karlshamn den 4 februari för att täcka upp. Sverige gick alltså från planer om fossilfri framtid till att elda olja för att hålla energisystemet igång.
2022 låg produktionen från oljekraftverket högre än den gjorde 2011, knappast ett steg mot den hållbara utveckling som ofta utlovades. Under september uppgav anläggningen att oljeåtgången vid full drift låg på 140 ton per timme. För den som behöver ett konkret mått handlar det om ungefär 167 000 liter i timmen, 2 777 liter i minuten eller 46 liter i sekunden. Och då hade vintermånaderna ännu inte slagit till, vilket gjorde att förbrukningen därefter ökade ytterligare.
Beslut som faktiskt stärker miljö och klimat är alltid välkomna. Men besluten måste vara genomtänkta, hållbara och långsiktiga. Miljöpartiets politik visar gång på gång att goda ambitioner inte räcker när konsekvenserna blir det motsatta av vad som utlovats. Det är inte samvetslöst att kräva ansvar – det är nödvändigt.
Miljöpartiet behöver inte några röster i riksdagsvalet 2026.
Stefan Häggström
Rektor
