Miljöpartiets klimatpolitik har varit synnerligen skadlig för Sverige, och det är tveksamt om den haft några positiva effekter ens för klimatet. Att politiken haft ”symbolvärde” gör främst miljöpartisterna själva glada, skriver Stefan Häggström.
Under perioden 2018–2021 lyckades Miljöpartiet, trots att det var riksdagens minsta parti sett till väljarstöd, driva igenom en rad omfattande reformer som kraftigt påverkat svenska skattebetalare. Plastpåseskatten var ett tydligt exempel. Med hänvisning till strandade valar och marint plastskräp beskrev Per Bolund skatten som en klimat- och miljöåtgärd. Lösningen sades vara att byta plastpåsen mot en ekologisk tygpåse.
Kort därefter visade livscykelanalyser att en tygpåse behövde användas tiotusentals gånger för att väga upp klimatavtrycket från en plastpåse. När detta blev politiskt obekvämt förklarades plötsligt att jämförelsen inte var relevant, bland annat på grund av skillnader i volym. Resultatet blev inte bättre miljö, utan dyrare vardag.
Samma mönster återkom i drivmedelspolitiken. De rödgröna partierna har systematiskt höjt skatten på bensin och diesel samtidigt som reduktionsplikten tvingat in allt större andelar biodrivmedel i fossila bränslen. Trots detta beskattas drivmedlen som om de vore hundra procent fossila. Bilister betalar årligen omkring 100 miljarder kronor i skatter kopplade till bilägande och bilkörning, en kostnad som de rödgröna ständigt ville öka för ”miljöns” skull, medan endast en bråkdel återförs till vägar och reseavdrag. Det är svårt att tolka detta som något annat än en rent fiskal strategi.
Elektrifieringen av fordonsflottan presenterades som nästa frälsning. Elbilen sades bli billigare, klimatsmartare och rädda hushållsekonomin. Samtidigt exporterades subventionerade elbilar ut ur landet och laddkostnaderna skenade. Med laddpriser som närmade sig nio kronor per kilowattimme riskerade milkostnaden att bli jämförbar med – eller högre än – fossila alternativ, särskilt vintertid när räckvidden sjunker. Lägg därtill att Miljöpartiet tidigt välkomnade förslag om kilometerskatt även för elbilar för att säkra framtida skatteintäkter runt 2029–2030.
Sammantaget framträder en politik där symbolhandlingar och skatteuttag prioriteras framför fungerande klimatåtgärder. Ska Sverige bidra till verklig klimatomställning krävs trovärdighet, teknikneutralitet och respekt för vanligt folk. Klimatet räddas inte genom att bestraffa människor för att de tar sig till jobbet, handlar mat eller värmer sina hem.
Inför valet 2026 är det dags att välja bort de rödgröna partierna som prioriterar symbolpolitik och höga skatter framför verkliga klimatlösningar och medborgarnas vardag. Vanliga människor ska inte betala priset för politiska prestigeprojekt som inte levererar resultat.
Stefan Häggström
Rektor
