
Den brittiska motsvarigheten till SVT är i kris, och SVT känner sig hotat. Mycket av kritiken passar lika väl i Sverige som i Storbritannien, eller ännu bättre. Detta skriver Fredrik Svensson.
När BBC nu hamnat i en historisk kris för bristande opartiskhet – efter en internrapport som visade hur man systematiskt vinklat allt från Trumps tal till Gaza-rapporteringen – borde även Sveriges public service ägna sig åt självrannsakan. Men i stället gör SVT det motsatta: man försvarar, relativiserar och förminskar.
I sin rapportering om BBC använder SVT en rad språkliga knep som effektivt tonar ner skandalens allvar. Ord som ”stor kris” och ”explosiv rapport” sätts i citattecken, som om kritiken vore subjektiv. De som varnar för vänstervridning beskrivs som ”folk som vill se ett annat BBC”, medan BBC:s egna chefer får sista ordet med lugnande fraser som ”vi kommer blomstra”.
SVT delar heller ingen av rapporten i texten, utan länkar till en artikel i en engelskspråkig tidning bakom en betalvägg. Även det ett medvetet grepp för att försvåra för sina läsare att ta till sig det som faktiskt sägs? Väletablerad vänsterorienterad medieretorik visar sitt fulaste ansikte.
Resultatet? En berättelse där institutionen skyddas – inte granskas. Precis som när SVT själva kritiseras för sin politiska slagsida flyttas fokus från sakfrågan till ett allmänt försvar av ”public service” som idé. Den reflexen avslöjar mycket mer än tusen inslag om opartiskhet.
BBC:s kris handlar i grunden om förtroende. Om hur en offentligfinansierad nyhetsjätte kan tappa sin trovärdighet genom ideologisk självblindhet. SVT:s hantering av samma historia visar att även här hemma finns ett teflonlager av lojalitet som börjar spricka i kanterna.
Fredrik Svensson
Samhällsdebattör och observatör