
Sverige är en rättsstat. Det innebär att ingen ska dömas utan bevis. Men vad händer när unga fängslas på grund av trovärdighetstolkningar där ord står mot ord? Detta undrar Anna Andersson från nätverket Mannaminne.
Alltför ofta ser vi fall där främst unga killar anklagas och döms utan teknisk bevisning eller oberoende vittnen. Domstolarna står inför att bedöma vem som verkar mest trovärdig – och den bedömningen kan bli skillnaden mellan frihet och flera års fängelse. Det är ett allvarligt systemfel.
Forskning visar att mellan 0,5 och 2 procent av alla fängelsedomar i Sverige kan vara felaktiga. Det kan låta som en liten andel, men i praktiken betyder det att mellan 50 och 100 personer, ofta unga män, varje år döms oskyldigt. Sedan 2018 har därmed flera hundra människor i vårt land fått sina liv förstörda av orättvisa domar. År av frihetsberövande, förlorat förtroende och skadat rykte – konsekvenser som ofta är livslånga.
När det inte finns bevis blir rätten en arena för ord och tolkningar, där lögn och manipulation ibland avgör en ung mans framtid. Trovärdigheten hos anklagare och vittnen sätts före hårda fakta – och det är livsfarligt när det handlar om frihetsberövande.
I andra delar av samhället agerar vi snabbt för att förebygga även små risker. Inom vården, trafiken och arbetsmiljön är säkerhet högsta prioritet. Men inom rättssystemet accepteras fel som ”statistiskt sällsynta”, trots att konsekvenserna för den enskilde är förödande. Det är ett aktivt val som undergräver förtroendet för domstolarna och hotar rättssäkerheten.
Vi behöver en rättsstat som sätter krav på bevis över magkänsla, som vågar erkänna och rätta till fel – inte bara hoppas att de inte ska inträffa. Varje oskyldig dom är en dom för mycket.
När tiotals unga oskyldigt döms varje år måste vi inse allvaret. Rättssäkerhet är inget vi kan kompromissa med. Låg risk får aldrig betyda låg prioritet. Vi måste kräva bättre skydd för oskyldiga och ett rättssystem där ord och lögner aldrig får ersätta bevis.
Anna Andersson
Nätverket Mannaminne