Enligt Folkmordskonventionens artikel 2 definieras folkmord som ”handlingar som utförs med avsikt att förinta helt eller delvis, en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp”. Det viktiga här är avsikten, inte det faktum att civila dör i krig utan syftet måste ses i ett större perspektiv, att man vill utrota ett folk på dessa definierade grunder.

Det här rekvisitet – att man har det här speciella syftet gör att det krävs mycket för att nå upp till de legala kraven. På så sätt särskiljer sig folkmord från andra handlingar utförda i krig.

Handlingar som kan utgöra folkmord inkluderar: att döda medlemmar av den gruppen, orsaka svår kroppslig eller själslig skada, att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor som är avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis, att genomföra åtgärder, som är avsedda att förhindra födslar inom gruppen och att med våld överföra barn från gruppen till en annan grupp. Detta gäller om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda.

I artikel 3 anges vilka handlingar som är straffbara: folkmord, stämpling till folkmord, omedelbar och offentlig uppmaning till folkmord, försök till folkmord och delaktighet i folkmord. Inget av det ovan angivna är applicerbart på Israels krig mot terrororganisationen Hamas.

Det framgår av de stipulerade kraven att det de facto är Israel som utsatts för ett folkmord 7 oktober 2023. Det uppfyller de angivna kraven. Det är avsikten som är det viktiga här och inte antalet döda. Israel anfölls av en terroristgrupp som aldrig gjort någon hemlighet av sina folkmordsintentioner.

Hamas och civila palestinier mördade, torterade, stympade, brände och våldtog människor på grund av deras nationella och religiösa tillhörighet. Man tog gisslan. Man berättade efteråt att kriget skulle fortsätta, den 7:e oktober ska återupprepas igen och igen, när islamisterna finner det lägligt.

Israel gick alltså in i Gaza efter att ha blivit anfallet och efter att Hamas tagit gisslan. Här finns också en lång historia bakåt i tiden av anfall på Israel att ta i beaktande. Israel vill inte längre ha terrorister vid stugknuten och arbetar med att driva bort Hamasstyret i Gaza och få hem kvarvarande gisslan.

Det gör man nu med stor precision och man gör sitt bästa för att upprätthålla krigets lagar mot en motståndare som inte lyder några lagar överhuvudtaget. En motståndare som dessutom spenderat årtionden på PR och infiltration i Väst och som gjort vilseledande information till ett vapen. Förvanskad information kablas ut till okritisk media, och när lögnerna väl motbevisats har media gått vidare.

Att civila dör i krig betyder inte att ett krigsbrott begåtts, om de civila inte varit de direkt och medvetet utvalda offren. Det finns ingen armé i världen som arbetar som IDF, sänder ut flygblad, SMS, ringer upp och tillhandahåller kartor till civilpersoner, innan man gör ett tillslag. Man har konstant luftövervakning för att upptäcka om civila finns i närheten av mål. Man använder precisionsutrustning för att minimera explosionsradien. Man ställer in planerade attacker om risken för civila är för stor, vilket slår mot den egna operationsförmågan.

Ingen armé i världen håller igen i lika hög grad mot en terroriströrelse som använder sina egna civila som skydd i skolor, sjukhus och bostäder. Hamas har grävt hundratals kilometer av tunnlar, skaffat raketer och vapen i överflöd och ändå inte lyckats bygga skyddsrum åt sin befolkning. För det har aldrig handlat om lidande palestinier, varken i Gaza eller i Väst. Palestinska civila är vapen i kampen för det slutgiltiga målet – att utplåna Israel.

Christina Nilsson (SD)

Kommunpolitiker i Kinda och före detta ersättare i Riksdagen