Nu, mitt under kriget mellan USA, Israel och Iran, så dyker påståendet att Israel drar in USA i Mellanöstern ofta upp i debatten. Men det faller ihop väldigt snabbt när man faktiskt tittar på historien.

USA:s militära interventioner i regionen har i nästan alla fall drivits av amerikanska säkerhets- och strategiska intressen och inte av staten Israel.

Besluten tas i Washington av amerikanska presidenter, kongressen och av Pentagon, utifrån faktorer som terrorism, geopolitik, regional maktbalans och globala säkerhetsintressen.

Ta till exempel invasionen av Afghanistan 2001. Den var en direkt följd av terrorattackerna den 11 september, utförda av al-Qaida under ledning av Osama bin Laden. USA gick in militärt för att slå ut terrororganisationen och dess baser i Afghanistan. Israel hade ingen roll i beslutet.

Ett annat exempel är Irakkriget 2003. Beslutet togs av administrationen under George W. Bush och motiverades av amerikanska säkerhetsbedömningar efter 11 september, misstankar om massförstörelsevapen och en vilja att förändra maktbalansen i regionen. Inte heller där deltog Israel i kriget och var heller inte orsaken till att USA gick in.

Ännu tydligare blir det om man tittar på Gulfkriget 1991. När Saddam Hussein invaderade Kuwait byggde USA upp en internationell koalition för att driva bort Irak.

För att försöka splittra koalitionen började Irak skjuta Scud-missiler mot Israel. Över 40 missiler träffade israeliska städer. Israel hade både kapacitet och rätt att slå tillbaka militärt. Men USA under president George H. W. Bush bad Israel att inte svara militärt, eftersom man var rädd att arabländer i koalitionen skulle lämna kriget om Israel deltog.

Israel avstod alltså från att slå tillbaka trots att landet attackerades.

Det här är ett ganska talande historiskt faktum.

Om teorin att Israel gång på gång drar in USA i krig stämde så skulle man förvänta sig att Israel pressade USA att agera militärt.

I verkligheten har det oftast varit tvärtom.

USA har pressat Israel att hålla sig utanför konflikter för att inte komplicera amerikanska strategiska mål, trots att Israel i flera konflikter själva varit måltavla för attacker från islamistiska aktörer i regionen.

Samma sak syntes när USA och en internationell koalition började bekämpa Islamiska staten i Irak och Syrien.

Koalitionen bestod av många länder, men Israel deltog inte, trots att IS var en jihadistisk organisation som också hotade regionen och använde uttryck som syftade till staten Israels utplåning.

Även där handlade det om regional diplomati och amerikanska överväganden.

När man tittar på historien blir därför bilden ganska klar i min mening.

USA:s krig i Mellanöstern har nästan alltid haft amerikanska orsaker som terrorismbekämpning, säkerhetspolitik, regional stabilitet och strategiska intressen.

Idén att Israel sitter bakom och “drar in” USA i krig är mer ett politiskt narrativ och en konspirationsteori än en historisk hållbar beskrivning av verkligheten.

Faktum är att historien flera gånger visar motsatsen.

USA har oftast hållit tillbaka Israel, inte tvärtom.

Det är också viktigt att säga rakt ut vad den här typen av påståenden egentligen är: Klassiska konspirationsteorier.

Narrativet att Israel, eller i förlängningen påstådda judiska lobbygrupper, skulle ligga bakom USA:s krig eller styra världspolitiken är inte något nytt.

Det är en gammal idé som har cirkulerat i olika former i hundratals år och som dyker upp gång på gång i politiska ytterkanter med nya kostymer.

Det märkliga är att samma berättelse ofta sprids av människor som annars står långt ifrån varandra politiskt. Den dyker upp både på yttervänstern och extremhögern, där den ibland paketeras i olika språkbruk men i grunden bygger på samma föreställning. Nämligen att judar eller Israel i hemlighet kontrollerar världspolitiken och ligger bakom alla krig och konflikter.

Historiskt har den här typen av idéer varit en central del av antisemitiska konspirationsteorier.

Problemet är att de här påståendena nästan alltid bygger på väldigt svagt underbyggda narrativ.

De saknar seriösa historiska belägg och ignorerar hur internationell politik faktiskt fungerar.

Beslut om krig fattas av regeringar, parlament och militära ledningar utifrån nationella intressen, säkerhetsbedömningar och geopolitik och inte genom någon hemlig israelisk global styrning. Därför faller konspirationsteorin snabbt samman när den möter historiska fakta.

Axel Otterberg

Statsvetare och debattör