Facebook noscript imageDEBATT: Nej, Sverige är inte rasistiskt, och här är bevisen
Debatt
DEBATT: Nej, Sverige är inte rasistiskt, och här är bevisen
Utbildningsminister Johan Pehrson (L) får ett glatt besked. Alla äpplen på katedern har lönat sig. FOTO: Jakob Åkersten Brodén/TT
Utbildningsminister Johan Pehrson (L) får ett glatt besked. Alla äpplen på katedern har lönat sig. FOTO: Jakob Åkersten Brodén/TT

Sverige framställs som rasistiskt, men om man justerar för faktiska förmågor så försvinner de flesta framgångsskillnader mellan svenskar och invandrare. Detta skriver Björn Boman, forskare och lärare.

Från både vänster och höger finns föreställningar om att samhällsutvecklingen går åt fel håll. Det kan gälla alltifrån klimatförändringar till krig till migration, och mycket annat. Flera av dessa problem kan vara verkliga samtidigt, men det betyder inte att allt är nattsvart.

Klimatförändringar är problematiska men inte ohanterbara. Migrationen har en samlad effekt på till exempel skolresultat, men samtidigt finns positiva tecken. Kanske blir det heller inget världskrig.

Många lär känna till den internationella kunskapsundersökningen PISA (Programme for International Student Assessment), som tillsammans med PIRLS (Progress in International Reading Literacy Study) och TIMSS (Trends in International Mathematics and Science Study) är utvärderingar av olika länders skolsystem och de elever som ingår i dem.

Fördelen med PISA och liknande tester är att proven är mer tillförlitliga och saknar bias. Elever som presterar dåligt, i den mån de ens blir varse om sina resultat, kan inte skylla på, till exempel, att lärare ogillar dem av ett eller annat skäl. Proven är anonyma och rättas i princip automatiskt. Eleverna behöver inte känna någon press då testen inte påverkar betygsättningen. Därför lämpar de sig också särskilt väl för forskning.

Detsamma gäller motsvarigheten för vuxna: PIAAC (Programme for the International Assessment of Adult Competencies). Undersökningen har genomförts i några cykler med start 2011. Till skillnad från PISA har Sveriges resultat varit ganska goda ända sedan dess, och något påtagligt tapp går inte att skönja över tid. I urvalet ingår personer mellan 16–65 år.

2021 och 2023 års testcykler, vars resultat presenterades alldeles nyligen, visar att vuxna i Sverige har goda färdigheter i matematik, läsförståelse och problemlösning, och placerar sig topp fem inom OECD. Bäst resultat har inrikes födda i åldersgruppen 25–34.

I vanlig ordning presterar utrikes födda sämre än inrikes födda, men den samlade effekten är inte så pass omfattande att det ser ut att tynga Sverige mer än andra, delvis liknande länder som Nederländerna, Norge eller Tyskland. Även tidigare forskning visar att svenska lärare har goda färdigheter sett till PIAAC, även om antalet undersökta lärare då var ganska litet.

Eftersom de senaste PIAAC-resultaten släpptes nu i dagarna har det inte genomförts forskning med dess data. Det kommer i ett senare skede. Dock visar Långtidsutredningen från 2015, baserad på tidigare PIAAC-data, att etnisk diskriminering är så gott som obefintlig i Sverige. Så här står det tidigt i rapporten:

”Ett mycket viktigt och positivt resultat från PIAAC-undersökningen är att det inte finns några signifikanta skillnader mellan utrikes och inrikes födda när det gäller att ha ett arbete, om hänsyn tas till nivån på individens färdigheter. De lika möjligheterna att ha ett arbete om man har goda färdigheter verkar inte heller kunna förklaras med att utrikes födda i högre grad skulle arbeta i yrken som inte motsvarar deras färdighetsnivå. Samma bild framkommer i en OECD-studie på svenska PIAAC-data som kontrollerar för ett stort antal bakgrundsvariabler. Utredningen gör bedömningen att den svenska arbetsmarknaden huvudsakligen ser till individers färdigheter, och som helhet inte verkar präglas av etnisk diskriminering.”

Tillsammans med bland annat World Values Surveys mätningar kan vi slå fast att Sverige är synnerligen icke-rasistiskt och icke-diskriminerande. Objektivitet och saklighet genomsyrar så gott som hela samhällsapparaten.

Det här borde vara goda nyheter, både för den intersektionellt inriktade vänstern och den alarmistiskt inriktade populisthögern. Kan vi inte alla få lov att enas om att allt inte var bättre förr och att det ”fortfarande” faktiskt inte alls finns någon påtaglig strukturell rasism på den svenska arbetsmarknaden, och i förlängningen i det svenska samhället?

Jag är i alla fall lite glad.

Björn Boman

Forskare i statsvetenskap och utbildningsvetenskap, samt lärare