Justiteiminister Gunnar Strömmer och rikspolischef Petra Lundh!

Ni har tagit på er en grannlaga uppgift när ni sa ja till era positioner, att se om att Sveriges lagar fungerar – att lagen är lika för alla medborgare även inom polisväsendet och i riksdag/regering. Men vissa individer av de sistnämnda verkar ha en gräddfil att slippa lagens långa arm.

Varför utsätter ni (makthavare) våra vilda djur för stress, rädsla, lidande och åser illegal aktivitet som förhindrar deras möjlighet till sitt liv? Ni tillåter inte oss (naturvärnare) att få er att inse och lyssna till den evidensbaserad vetenskap som visar hur tamdjur och det vilda kan samexistera.

En sådan syn på naturen – att den endast är en resurs för ekonomiskt bruk eller som uttryck för särintressenas begär att få döda vilt – är antropocentrismen i all sin glans. Den visar upp en omoralisk, ekologiförstörande, korrupt maktutövning och är fullständigt gräslig att behöva åse, dag ut och dag in.

Det finns inte minsta reflektion från er att ta tag i alla de problem som skapas av män med vapen ute i naturen – där ingen märker vad som sker/skjuts, mer än just livet i naturen som utsätts igen och igen. Alla som är i ett område där det skjuts, där hundar som far omkring och skäller, känner stress. Även vanliga skogsflanörer.

Varje gång licensjakter på våra stora rovdjur startar visas också flertalet vansinniga jaktmetoder upp. Det är det enda som är bra med licensjakter, då skriver ”stormedia” och allmänheten får veta vad som pågår i naturen.

Jakt på denna nivå är inte längre socialt accepterad av medborgarna, och det oroar jägare. Det märks främst på jaktsociala medier – hur vi tilltalas, vi som belyser rent vetenskapliga och etiska konstaterade brott vid jakt.

Särintresset jakt är det fortsatt bara en mycket liten andel svenskar som ägnar sig åt lagligt. Licensjakter på våra stora rovdjur drar däremot en osund skara människor från grannländer och resten av Europa som betalar sig in för att kunna eliminera våra rovdjur. Det ger också troférätt till skytten. Inte så sällan är denna jakt lagvidrig, empatilös och under all kritik.

Brukar ni fråga polisen och våra miljöåklagare hur många misstankar om jaktbrott de får in? Undersöker ni vad som felas för dem att nå i mål? Trots att bevisen är oemotsägliga i de flesta av fallen som anmäls? Det behövs en lagöversyn här.

I dagarna har många medier rapporterat om biljakt med lösspringa hundar efter en björnhona med ungar i timmar. Detta är bara ett (1) bevis på hur det är att vara ett vilt fridlyst djur i Sverige.

I skrivande stund (27/8) anmäler Dalarnas Länsstyrelse att man funnit tio olagliga åtlar. I somras larmade polisen och forskare att tvåhundra (200) vargar är spårlöst försvunna från Dalarna och Värmland 2024–2025. Inte ett ljud hörs från er eller landsbygdsministern – varför tillåts dessa lagbrott?

Men när fåren utan adekvat skydd attackerats av rovdjur, finns den nyheten all over och ibland uttalar sig landsbygdsminister Peter Kullgren – ”Varg måste bort den äventyrar landets livsmedelsförsörjning”. Finns det ingen som undrar hur ett sådant uttalande kan få stå oemotsagt?

Kullgren ger order till Naturvårdsverket (NVV) att förbise EU:s krav på vetenskaplig rapportering, som sker vart sjätte år, som handlar om hur landet skött djur och natur som berörs av Art- och Habitat Direktivet (AHD). En seriöst lagbunden rapportering krävs, och han tillåts fatta beslut som går emot vad välutbildade forskare vet allt om. Gynnsam bevarandestatus för arter kan man inte killgissa sig till. Och man ska inte kräva att den oberoende myndigheten NVV redovisar ens killgissningar.

Vem ger honom denna tillåtelse, eller vem accepterar att generaldirektören för NVV godtar denna felaktiga rapportering?

Undersök varför förvaltningsrätten i Luleå gör avslag med vändande post vid överklagan om diverse jakter. Finns inte en chans att de läser AHD den EU- lag som är överordnad vår naturlag. Kan man komma undan med brott mot lagstiftning för att man kan titulera sig domare i vårt land?

Har ni, Strömmer och Lundh, minsta intresse för hur Sveriges natur sköts och hur lagar efterlevs, så att vi ges möjligheten till ett ekologiskt friskt land i alla hänseende, så även för framtiden? Då är det dags för er att utföra de arbetsuppgifter som ligger under er arbetsbeskrivning, kring felaktigheter och brott.

Ni innehar bland landets högsta positioner. Då krävs mod, sakkunskap och rättning i de led som ni själva företräder.

Jakt är ett särintresse och behöver nya regler så att svenska medborgare fortsatt kan acceptera utövandet och minimera jaktbrott. En enda björn utgör en större vinst för Sverige än vad särintressenas behov att döda den gör.

Här är självklara åtgärder som gagnar fortsatt jakträtt och korrekt viltvård:

• Förbud för motorfordon vid jakt
• Endast en (1) hund får medverka vid jakt, samt att jakt med ledhund är att föredra.
• Art-och Habitat Direktivets (AHD) skrivelser måste följas, till exempel får licensjakter på skyddat vilt inte ske. Även under parningstid och lakteringstid är samtliga djur skyddade.
• Eftersöksjägare med ekologiutbildning bör bli myndighetsutövare under länsstyrelserna kring vilda djurs välfärd och utföra vapenkontroller.
• Listan över vilka arter som är jaktbara skall ges en översyn och sannolikt revideras, liksom jakttiderna. I denna översyn ska biologer, ekologer och populationsgenetiker ingå.
• Fäll- och snarfångst förbjuds.
• Förvaltningsrätten liksom länsstyrelserna åläggs att följa AHD, även då överklagan sker mot jakt, vilket inte sker idag.
• Jakthundars välfärd skall kontrolleras årligen och hundförare av sådan ska ha ekologisk-, anatomisk- och etologisk kunskap.
• Jakträtten ska inte kunna säljas ut till annan, utan ska bara kunas överlåtas till Länsstyrelserna. De ska ansvara för att det är lämpliga medborgare som övertar rätten för jakt på området.
• Vapen får inte längre förvaras i hemmet, utan skall förvaras enligt alla regler för vapenförvaring, via nyinrättad myndighetsanställd eftersöksjägare.
• När vapen hämtas ut skall nykterhetskontroll göras och hälsointyg visas upp.
• Samtliga vapen skall vara ”uppmicade” så att jakten kan följas och dokumenteras.

Djurs liv måste respekteras och jakt kontrolleras – vilket inte sker idag.

Charlotte Swanstein

Beteendevetare på hund som art, hundpsykolog och naturdebattör