Varje dag gråter mödrar i det tysta – för söner som dömts till fängelse för våldtäkter de inte begått. Vi är många. Vi är ett växande nätverk av mödrar som kämpar för att våra barns röster ska höras i ett rättssystem som tycks ha glömt rättssäkerheten.

Vi har söner som sitter dömda i svenska fängelser baserat på ord mot ord. Unga män – ibland knappt myndiga – har fått sina liv sönderslagna av berättelser som aldrig backats upp av teknisk bevisning eller oberoende vittnen. Allt medan åklagare och polis redan från första dagen behandlat dem som skyldiga. Som kriminella. Som rovdjur.

Vi ser en växande tyst tragedi. Över hundra unga män sitter idag inlåsta, dömda i mål där bevisningen är bristfällig, där rätten valt att tro en berättelse utan att ifrågasätta dess brister. Och samtidigt fylls TikTok och sociala medier med unga tjejer som öppet erkänner att de ljugit om våldtäkt – för uppmärksamhet, för hämnd, för att spela offer. Och medan vissa erkänner, gör många det inte – men våra söner sitter ändå där, avskärmade från världen, i en farlig miljö där varje dag är en kamp.

Vi kämpar för att hålla dem mentalt vid liv. Vi försöker förklara det oförklarliga – att i Sverige kan man dömas till flera års fängelse för något som aldrig bevisats. Och som mamma är det svårt nog att acceptera ett straff när ens barn faktiskt har begått ett brott. Men när man vet att ens son dömts på grund av en historia, ett ord, en känsla – då är det som att något dör inom en.

Vi har söner som blivit anhållna av 15 poliser som brutit sig in i en lägenhet i gryningen, väckt dem ur sömnen med elchockvapen riktade mot kroppen. Den bilden lämnar oss inte. Det är en smärta som bränner varje kväll innan vi försöker somna, med gråt i halsen. Att detta sker i Sverige – ett land som påstår sig vara en rättsstat – är skrämmande.

Och medan rättssystemet går hårt åt våra söner, ser vi en annan sida när det gäller verkliga, grova kriminella. Där talas det om rehabilitering, förståelse, integration. Men våra söner, som ofta inte ens förstår vad de anklagas för, får inga sådana chanser. De är unga killar som precis börjat utforska kärlek, närhet, sex – något vi vuxna själva behövde tid för att förstå. De döms till tre, fyra, sex års fängelse och höga skadestånd. Samhället ger dem inte chansen att lära, bara att lida.

Vi säger inte att alla tjejer ljuger. Vi förnekar inte att övergrepp sker. Men vi ifrågasätter hur en tjej som först vill och sedan ångrar sig automatiskt blir ett offer, medan killen aldrig ens får en chans att förstå situationen. Det hon säger tolkas som sanning, särskilt om det bekräftas av en väninna. Det är inte rättssäkert. Det är inte jämlikt.

I andra länder görs noggranna bakgrundskontroller, lögndetektortester, djupintervjuer. I Sverige säger man bara att tjejer inte ljuger. Men sociala medier bevisar motsatsen varje dag. Har vi byggt ett samhälle där offerrollen blivit en strategi? Där tjejer lär sig att ansvar kan flyttas, medan killar får hela skulden?

Det är dubbelmoral att säga att kvinnor och män ska behandlas lika, men samtidigt skapa ett system där kvinnors ord väger tyngre oavsett omständigheter. Ett system där man talar om samtycke, men ignorerar att båda parter var lika berusade. När vi tillåter politiker att bestämma vad som skett bakom sovrumsdörren, när lagar används som verktyg för att godhetssignalera snarare än skipa rättvisa – då är det inte längre rättssäkert. Det är farligt.

Vi har skrivit till Justitieutskottet. Vi har vädjat till Justitiedepartementet. Vi har mejlat riksdagsledamöter från alla partier. Ett fåtal har haft modet att lyssna. Men majoriteten tiger. Är det rädsla? Bekvämlighet? Eller är det så att sanningen helt enkelt är för obekväm?

Vi kräver en oberoende granskningskommission för alla sexualbrottsmål där teknisk bevisning saknas. Vi kräver att ord inte ska väga tyngre än fakta. Vi kräver rättvisa – för våra söner, för framtida ungdomar, för rättsstaten.

Det här handlar inte bara om våra barn. Det handlar om alla barn. Det kan hända din son. Din bror. Din vän. Tiden att blunda är över. Nu är tiden att se, att lyssna – och att agera.

Nätverket Mannaminne

Mammor till oskyldigt dömda – för rättssäkerhet, mot rättsövergrepp.