Palestina som stat har efter 7 oktober pogromen/ Hamas terrorattack på Israel erkänts av ett flertal av FN:s stater. Palestina består av två separata områden – dels Gazaremsan, dels Västbanken. Områdena har olika styrning. I Gaza styr den islamistiska rörelsen Hamas sedan 2007 efter en intern konflikt med Fatah, som är det starka partiet inom den Palestinska myndigheten som styr på Västbanken.

Till skillnad mot Hamas oresonliga israelfientlighet så är den Palestinska myndigheten mindre negativ till Israel. Sedan 1990 har Palestina varit extremt bidragsberoende, vilket gjort Palestina till världens största socialfall och Palestina existerar i princip uteslutande på internationellt humanitärt bistånd. Bara USA och Saudiarabien har över tid bidragit med över 2 miljarder dollar, Sverige har under de senaste 25 åren bidragit med över 36 miljarder kronor med förhoppningen om att detta skulle leda till välstånd, demokrati och en permanent tvåstatslösning.

Resultatet har dock blivit det motsatta – arbetslöshet, terrorism, uppvigling, uteblivna val och avståndstagande från en tvåstatslösning. Palestinas främsta inkomstkälla kommer från export av dadlar och olivolja, men de inkomsterna är en droppe i havet av vad som behövs för landets ekonomiska behov. Ingen annan flyktinggrupp i världen har fått större politiskt, ekonomiskt och humanitärt stöd.

Västländernas humanitära bidrag har främst dirigerats via välgörenhetsorganisationen Islamic Relief och FN-organet UNRWA. Svenska Sida har omorganiserat stödet till dessa båda organisationer efter kritik om att de stöder extrema muslimska organisationer som exempelvis Muslimska brödraskapet. Bevisligen har kontrollen av västvärldens generösa stöd, och hur dessa enorma bidrag använts och i vilka fickor stora delar hamnat, varit
undermålig på gränsen till obefintlig.

I arabländer som Qatar, Dubai och Förenade Arabemiraten sitter åtskilliga palestinska nuvarande och tidigare ledare med enorma förmögenheter – helt finansierat av främst västländers generösa bidrag. Källor hävdar att Yasser Arafats dotter Zahwa Arafat har en förmögenhet på 8 miljarder dollar (cirka 90 miljarder kronor), som hon ärvt efter sin far, vilken roffat åt sig pengarna från den palestinska staten och västerländska bidrag. En del av dessa miljarder kommer via svenska Sida från socialdemokratiska regeringar, speciellt under Olof Palmes tid. Den exakta summan är fortfarande hemlig.

Bidragen har också finansierat Hamas enorma tunnelbyggande på Gazaremsan och den militära uppbyggnaden, medan folket via skolor och sjukvård fått hålla tillgodo med smulor av bidragen.

Den så kallade “vapenvilan” mellan Israel och Gazaremsan som trädde i kraft i oktober 2025 har varit allt annat än en vapenvila, och steg nummer två i överenskommelsen gällande avväpning av Hamas har inte ens påbörjats och kommer sannolikt aldrig att bli verklighet.

Oavsett utvecklingen mellan Israel och Gaza, kommer så småningom återuppbyggnaden av ett sönderbombat Gaza upp på dagordningen och då förväntas västländerna bidra med ytterligare enorma belopp för denna återuppbyggnad och man kan ju hoppas att bidragsgivare då lärt sig av tidigare bristande kontroll gällande hur bidragen använts.

Mot bakgrund av alla sedan 1948 upprepade konflikter och krig mellan Israel och dess grannar så torde den återuppbyggnaden följas av fler väpnade konflikter i framtiden, oavsett hur mycket västvärlden tror och hoppas på den tvåstatslösning som inte har några som helst utsikter att bli verklighet.

Många arabstater i Mellanöstern har i stor utsträckning ställt sig på Israels sida i gazakonflikten, främst beroende på avståndstagande gentemot islamistiska terrororganisationer som Hamas, Al Qaida, Hizbollah, Huthirebellerna, Islamiska Jihad och IS/ISIS (Daesh). Man måste onekligen fråga sig vad dessa arabländer förstår som inte västerländska journalister och myndigheter inser gällande det nästan villkorslösa stödet till Palestina och Gaza.