Det är inte partyknarkandet som är det verkliga problemet med droganvändning menar debattören Leif Kullberg.
Många röster, alltifrån politiker till media och Svenssons hobbyexperter, lägger idag fokus på att ”partyknarkare” göder gängbrottslingars ekonomi.
Ingen tycks vilja förstå eller erkänna att dessa ”partyknarkare” finns bland allt från politiker till småbarnsföräldrar, journalister och stureplansbrats med pappas kreditkort och att deras minimala konsumtion är försvinnande liten i förhållande till konsumtionen bland dagliga användare av narkotika.
Dessa ”partyknarkare” är klart övervägande i övrigt laglydiga svenskar som betalar skatt, har arbete och ett väl fungerande socialt nätverk. Sannolikheten för att utveckla ett gravt beroende för dessa grupper torde vara minimal.
När den krypterade kommunikationstjänsten ”EncroChat” nyligen knäcktes av den franska polisen tvingades svensk polis och tullmyndighet uppgradera sin uppfattning om narkotikaimporten till Sverige med flera tusen procent – det säger allt om hur undermålig myndigheters uppfattning om knarkimporten är och har varit.
Visst skulle gängens inkomster vara mindre om ”partyknarkandet” på något mystiskt sätt skulle upphöra, men det är fortfarande inkomster på marginalen och att som politiker framföra att det skulle ha någon större betydelse är dimridåer, fokusförflyttning och totalt verklighetsfrånvänt.
Samtidigt är det tidstypiskt att ensidigt lägga skulden på offren (partyknarkarna) och helt nonchalera förövarnas (langarnas) skuld i frågan. Lika sant som att Svensson borde undvika partyknarkande för att inte göda gängens ekonomi – lika sant är det att langarna borde sluta langa knark, båda sidor är beroende av varandras existens och båda sidor är lika fel.
Hela debatten om ”partyknarkandet” är inget annat än politikers förflyttning och en dimridå för att slippa ta ställning till vilka åtgärder som måste tas till och som verkligen gör skillnad. Att som politiker inbilla sig och argumentera för att Svensson bör sluta ”partyknarka” är naivt, meningslöst och fria fantasier och det kommer aldrig att ske så länge tillgången på knark finns.
Leif Kullberg
Kolbäck
