Tyskland har haft ett nyval och vinnare blev det Kristdemokratiska CDU/CSU, som med sina 28,5 procent (plus 4,4 procentenheter sedan förra valet) sannolikt kommer att försöka bilda regering med det tyska socialdemokratiska partiet SPD, som landade på 16,4 procent (minus 9,3 procentenheter sedan förra valet). Precis som i stora delar av Europa så har ett högernationalistiskt parti – AfD (Alternativ fur Deutschland) – nått stora framgångar med 20,8 procent av rösterna, en fördubbling mot förra valet.

I Tyskland har ”de gamla partierna” kommit överens om en ”Brand Mauer” (Brandvägg) gentemot AfD i sina försök att nonchalera över 20 procent av tyska väljare. Samma förhållningssätt har vi sett i Österrike, Nederländerna, Italien och Frankrike. Även i Sverige genomsyrade denna sorts avståndstagande under många år den politiska spelplanen.

Att i en demokrati i det närmaste utesluta ett parti som stora delar av befolkningen röstat på är inte bara ett recept på odemokratiskt agerande utan även ett monumentalt problem för den framtida politiken samt ett underbetyg för politikers legitimitet och splittrande agerande i en tid när vi behöver mera sammanhållning inom politiken och bland medborgarna.

I Tyskland är ställningstagandet så viktigt att inget parti vill rösta för förslag från AfD även om förslagen ligger i linje med deras egen politik och inte ens röstar för egna förslag om AfD tydliggör att man vill rösta på förslaget. Hela resonemanget är – för att använda ett uttryck från KD:s Ebba Busch – ”hål i hela huvudet”.

I Agenda den 23/2 diskuterades konsekvenserna av det tyska valet där svenska ”experter” fick ge sin syn på AfD och utgången av valet. Konstigt nog drogs dock inga paralleller till svensk politiks mångåriga ”brandvägg” mot Sverigedemokraterna, SD.

Socialdemokraternas Morgan Johansson – vice ordförande i utrikesutskottet – fick en fråga hur han såg på att det tyska systerpartiet SPD tillsammans med Die Grüne i slutet av 2023 avvecklade de sista tyska kärnkraftsreaktorerna och därmed klart höjde elpriserna, inte bara i Tyskland utan även i Sverige.

Som före detta justitie- och inrikesminister och ställföreträdande statsminister var Morgan Johanssons svar att han inte var insatt i hur väl dessa reaktorer var underhållna och hur länge de kunde varit i bruk, ett tydligt underkännande av hans kompetens som nuvarande vice ordförande i utrikesutskottet.

Antingen ljög han eller så borde han bättre läsa på för att vara berättigad till sin nuvarande politiska position. Sannolikt var frågan för känslig för honom eftersom han själv satt i en regering som stängde ner svenska kärnkraftsreaktorer för att gynna sin regeringspartner Miljöpartiet.