I sändningstillståndet för Public Service står det att bolaget ska sända innehåll på de nationella minoritetsspråken. Detta för att den splittrande och separatistiska multikulturalismen dels är inskriven i grundlagen (1 Kap 2 §, sista stycket) och dels att de fem minoritetsspråkens privilegier är fastställda i vanlig lag (2009:724). Arabiskan knackar för övrigt på dörren för att få samma skattefinansierade särställning som de nämnda fem språken. Har man väl släppt anden ur flaskan…

Båda dessa lagar tillsammans med den skattefinansierade hemspråksundervisningen måste förstås avskaffas om politikerna menar allvar med att vi ska bygga en nationell gemenskap under ett gemensamt språk. Det är få saker som splittrar ett land mer än när en stat – och dess vilsna/maliciösa ledarskap – befordrar språklig splittring och därmed sänder ut signaler och incitament för icke-assimilering till stora grupper. Svenska språket blir på så vis ett andraspråk i Sverige.

Detta är tvivelsutan en samhällspatologi av mycket allvarligt slag och ett sorgesamt bevis för hur framgångsrika de splittrande och oikofobiska vänsterideologiska multikulturalisterna har varit i sitt förstörelsearbete i Sverige. Här kan det vara lämpligt att citera den gamle J.S. Mill:

SE ÄVEN: Podd: Benedict Beckeld om oikofobi, nationellt självförakt och Donald Trump

…ett folk som består av olika nationaliteter och olika språk, utan en delad gemensam ansvarskänsla för det övergripande nationella, kan inte skapa den allmänna medborgerliga opinion och uppleva de delade gemensamma aktuella och historiska erfarenheter som krävs för att den representativa demokratin ska kunna fungera och i längden fortleva.”

Public Service löper multikulturalistisk amok

Som Sofie Löwenmark visat i en mycket viktig text i Fokus håller alltså Public Service i sin multikulturalistiska nit på att sända ut nyheter och annat på språk som ledningen på SR och de flesta andra svenskar inte behärskar (som somaliska och arabiska) och som man därför har noll kontroll på visavi innehållet. Utifrån sändningstillståndet behöver man inte lägga pengar på att göra det heller, då de inte är erkända minoritetsspråken.

Som om detta inte vore nog så tillhandahåller inte SR en översättningsfunktion av programmen, vilket man kan tycka vore rimligt för en kontroll av innehållet. Men nej det tycker inte ledningen för SR. ”Låt dom hålla på”, liksom.

Inte bara dubbelfel alltså, utan trippelfel.

Man försvarar detta icke-fokus på svenska språket med att det ska underlätta för nyanlända att ta sig in i det svenska samhället (!) vilket förstås är helt nipprigt. Om det redan finns nyheter och annan samhällsinformation på ens eget språk, så minskar förstås incitamenten att lära sig det nya landets språk. Försvaret för deras agerande är således ett mycket svagt och misslyckat försök att dölja den multikulturalistiska bockfoten.

Löwenmark:

”En Public Service som vill främja integration och inte, som nu, bidra till segregation, borde upphöra med den nuvarande ordningen och i stället bygga ut sändningar på lätt svenska. Det skulle stärka och underlätta för människor att faktiskt lära sig det som är vårt gemensamma språk.”

Förstås. Men det gör man alltså inte.

Ergo.

Men om man nu anser att man måste sända på i alla fall minoritetsspråken (som är det enda man måste med nuvarande sjuka lagstiftning) borde det ju i rimlighetens namn innebära, som det minst dåliga, att man i både kontrollsyfte och ur kostnadssynpunkt bara översätter Sveriges Radios ordinarie nyheter:

”Om Radio Swedens olika språkredaktioner hade begränsats till att endast översätta Sveriges Radios ordinarie nyheter, skulle organisationsmodellen ha kunnat vara begriplig: en ambition att göra samma journalistik för fler.”

Detta borde vara självklart, inte minst av kostnadsskäl, men nej, här lämnas innehållet fritt att utformas av personer som mycket väl kan ha en illvillig agenda, vilket för övrigt bevisades när Doku avslöjade att en somalisk redaktion inom SR påstått att Ebba Busch sagt att hon ville att polisen skulle döda muslimer, vilket var lika felaktigt som farligt provocerande.

Hela detta spektakel visar med all önskvärd tydlighet hur stark den separatistiska multikulturalismen ännu är som statsideologi och hur Public Service tar ledartröjan som dess viktigaste spridare. Men det visar också hur extremt inkompetenta Public Services ledarskap är: de har inte en susning om vad som prånglas ut på olika språk i deras namn, men låter det ändå fortgå.

Ovanpå detta så lägger man resurser på att sända ut oklara budskap på en hel mängd språk man inte behöver lägga resurser på, som arabiskan, vilket ytterligare visar hur statsideologin i fråga tillåts överflygla både sunt förnuft och viktiga säkerhetsaspekter. Det hela är inget annat än ett horribelt journalistiskt haveri.

”Vi har ont om pengar” – men inte för det viktigaste…

Nu ska Public Service spara och det vore förstås ett gyllene tillfälle att skala bort all den här multikulturalistiska bråten. Kommer det att ske? Förstås inte. Man kör på men arabiskan (ej lagstadgat) via Radio Sweden Arabic. Det finns en aktiv arabiskspråkig sida hos SR med löpande nyheter och ljudinslag, och SR har dessutom nyligen startat en ny arabiskspråkig nyhetspodd, Nazra Aqrab, som lanserades i mars 2026!

OK, då vet vi. Man klagar högljutt över att för lite pengar, men att kolportera inslag som ingen utomstående svensk kan kontrollera innehållet i, och vars kostnader man inte är tvungen att ta på sig, det går bra. Ingenting får hindra det man uppenbarligen ser som sin absoluta viktigaste uppgift: att söndra Sverige, att öka trycket att få in arabiskan i de privilegierade minoritetsspråken, samt sprida den multikulturalistisk separatismen, uselt kamouflerad som ”integration”.

Leif V Erixell

Författare med inriktning på kultur- och samhällsanalys. Bland hans böcker kan nämnas Om den civila freden/On Civil Peace, Omstart Sverige, Samhällspolitisk ordbok samt Den svenska statsideologin.