Rädda Barnen måste stå upp mot alla form av hat – även antisemitism. Idag finns en öronbedövande tystnad kring denna snabbväxande rasism, och alla kan se att Rädda Barnen gör sitt bästa för att inget se. Detta skriver Mersedeh Haghgou.
Rädda Barnen är en av Sveriges största barnrättsorganisationer, och grundades efter första världskrigets kaos då miljontals barn led av hunger och brist på skydd. Sedan dess har organisationen arbetat för barns rättigheter världen över. Men trots sitt breda engagemang för barns rättigheter så undviker Rädda Barnen en av vår tids mest akuta frågor: den växande antisemitismen i Sverige.
Efter Hamas’ attacker mot Israel den 7 oktober 2023 har hatbrott mot judar i Sverige ökat dramatiskt. Brottsförebyggande rådets (BRÅ) senaste rapport visar att antalet anmälningar om antisemitiska hatbrott ökade femfaldigt under perioden efter attacken jämfört med hela året 2022. Detta är inte isolerade incidenter – hatet riktas mot barn och unga på våra skolor. I Malmö rapporterar skolkommunalrådet Sara Wettergren om elever som trakasseras med anspelningar på Hitler och Förintelsen, och antisemitismen har blivit så normaliserad att förnekelse av Förintelsen förekommer öppet i skolor.
Samtidigt som svenska judiska barn trakasseras väljer Rädda Barnen att fokusera enbart på islamofobi, trots att antisemitism är en minst lika påtaglig och akut fråga. Vid en verksamhetskonferens den 10 november 2023, kort efter den tragiska attacken mot Israel, nämndes antisemitism inte ens – islamofobi och rasism stod i centrum.
Detta ensidiga fokus på islamofobi, även i skolor, speglar inte den fulla verkligheten för barn i Sverige idag. Ett exempel är en judisk skola i Göteborg som tvingas lägga resurser på säkerhetsvakter för att skydda sina elever, vilket tar bort viktiga resurser från utbildningen. Detta är inte en hållbar situation, och det är förvånande att Rädda Barnen inte erkänner eller agerar mot den ökande antisemitismen som drabbar judiska barn.
Ett särskilt oroande fall är idrottsklubben IK Makkabi, där unga spelare utsatts för grova antisemitiska trakasserier både på och utanför planen. Det visar på ett normaliserat hat där barn med judisk bakgrund hålls ansvariga för konflikter långt bortom Sveriges gränser. Varför förtjänar dessa barn inte Rädda Barnens uppmärksamhet och stöd?
När jag deltog vid Rädda Barnens riksmöte i september 2024, bar jag ett ”Bring them home”-halsband, en symbol för att uppmärksamma gisslan som hålls av Hamas. Många av offren är barn. Jag möttes av konstiga blickar och ointresse, medan en representant som bar en palestinasjal möttes utan någon form av ifrågasättande. Denna tystnad inför antisemitism skapar en obehaglig dubbelmoral där vissa barns lidande verkar vara mer värt att belysa än andras.
Rädda Barnen är en organisation som borde företräda alla barns rättigheter, oavsett etnicitet eller religion. Ändå är antisemitismen tydligt frånvarande från dess agenda, trots att judiska barn i Sverige tillhör en nationell minoritet och lever under en växande hotbild. När jag tog upp detta med generaldirektören Åsa Regnér fick jag svaret att antisemitism hanteras under det breda begreppet anti-diskriminering. Men varför behandlas islamofobi som ett eget fokusområde medan antisemitism ignoreras, trots dess ökande närvaro i vårt samhälle?
Det är dags att Rädda Barnen erkänner att antisemitism, precis som islamofobi, utgör ett reellt och akut hot mot barns rättigheter i Sverige. Om Rädda Barnen verkligen vill leva upp till sitt mål att skydda alla barns rättigheter, måste de börja agera mot den växande antisemitismen som drabbar svenska judiska barn.
Mersedeh Haghgou, barnrättsaktivist
