Sveriges rättssystem utmanas av gäng och klaner. Men det finns även inre hot, och dessa får långt mindre uppmärksamhet. Detta syns tydligast i den bristande rättssäkerheten i våldtäktsmål, skriver Nina Hamilton.
Medan regeringen talar om att stärka rättsstaten i kampen mot gängen, pågår rättsövergrepp i det tysta i våra domstolar. I sexualbrottsmål har rättssäkerheten satts ur spel – och staten själv bär ansvaret. Det är dags att vända blicken inåt: mot åklagare som brister i objektivitet, domstolar som dömer utan bevis, och politiker som sviker sitt uppdrag.
När justitieministern, statsministern och andra politiker talar om gängkriminalitet, låter det som att rättsstaten står orubblig. Men samtidigt sker dagliga rättsövergrepp i våra egna domstolar – sanktionerade av samma regering som säger sig värna rättssäkerheten.
Vi talar om unga pojkar och män som fälls för våldtäkt trots att bevis saknas. Där ord står mot ord. Där den åtalades version ignoreras. Där friande domar betraktas som ett problem, inte som ett skydd för oskyldiga. En sådan rättsordning borde oroa varje demokratiskt sinnad politiker. Men istället tiger man – eller hejar på.
Åklagare, som enligt lag ska vara objektiva och pröva både för- och motbevisning, agerar i stället som statens förlängda arm med uppdrag att fälla till varje pris. Även de är tillsatta av staten – och deras bristande objektivitet i sexualbrottsmål har blivit en farlig normalitet.
Ska vi tala om gängkriminalitet, bör vi även titta på det systemiska övervåld som utgår från staten själv. När rättsstaten kompromissar med beviskraven för att tillfredsställa opinionen i sexualbrottsmål, är det ett slags statlig gängmentalitet. En vi och dom-retorik där vissa medborgare betraktas som potentiella gärningsmän – inte som rättssubjekt med rätt till en rättvis prövning.
Att bekämpa kriminalitet är viktigt. Men vad händer när staten själv bryter mot rättsstatens principer? När oskyldiga döms för att ”det är så vi måste göra nu”? Då har vi förlorat något långt farligare än kontrollen över gängen: vi har förlorat vår moral.
När ska politiken ta sitt ansvar? Hur många fler ska drabbas av denna godtyckliga tillämpning i sexualbrottsmål? Hur många fler familjer ska krossas av ett system som inte längre förmår skilja skuld från oskuld?
Det är dags att granska makten – inte bara gängen. Börja med regeringen.
Nina Hamilton
Mamma till en oskyldigt dömd son
Medlem i nätverket Mannaminne
