Att vara i en strid med en myndighet är en mardröm. Man tror inte att det är sant, när de bevis man bär fram inte räcker till. Man tror att lagar, bevis, och regelverk är det avgörande. Men så är det tyvärr inte.

Det räcker med påståenden för att förstöra ditt liv. Åtminstone om påståendena kommer från tjänstemän, med allierade i rättsväsendet. Det är ett stort problem som ingen vill ta i. Man sopar det gärna under mattan. Och ser istället ned på drabbade. Det måste ju handla om en riktigt hemsk ägare, när de kommer och hämtar dennes djur.

Att man sedan strider för rättvisa, sanning, och återförening tas inte heller som något annat än ett försök att blunda för hur hemsk man måste vara som ägare. För de tar ju aldrig djur från ägare som inte borde bli av med sina djur! Denna myndighet gör ju bara sitt jobb! Sanningen är inte så viktig.

Få bryr sig om att vara källkritiska och kontrollera uppgifter som dyker upp. Inte ens när det inte går ihop. Det är knäckande, och man skadas djupt. Men man har ingenstans att vända sig. Man får lida bäst man vill.

Tjänstemän kan avslöjas med både poliser och vittnen på plats. Då tror man att de inte ska komma undan. När de själva erkänner saker. Det borde ju räcka! Men icke. De kan fortsätta agera som de vill mot dig, och dina djur. Ingen stoppar dem.

De kan till och med kräva att du skaffar fler djur ena stunden, för att senare kalla dig för en risk inför framtiden. Med poliser och vittnen på plats. Det spelar ingen roll.

Det har hänt att djuren huxflux påståtts vara döda, på grund av ditt fruktansvärda ägarskap, utan bevisligt underlag. Det är också helt okej. Sedan visar det sig att djuren inte alls är döda, utan mår bra och hålls gömda. Det är ingen som bryr sig om. Du får inte upprättelse. Däremot en saftig faktura.

Jag önskar att man kunde lyssna på drabbade. Att drabbade skulle få en röst. Att självmorden bland drabbade skulle minska. Att djur och ägare skulle få återförenas istället, i alla de fallen där sanningen visar sig vara annat än vad tjänstemännen påstått.

Det handlar om väldigt många ärenden.

Det finns ägare som måste stoppas. Men det är inte dem man fokuserar på. Djurförbud på livstid ges till många fler än så. Djur traumatiseras och tas, utan att det behövs. Man har tappat sitt verkliga uppdrag på vägen. Ju mer pengar, resurser, och makt man får, desto värre blir det. Våra styrande måste sätta ner foten, och förstå vad som försiggår.

Sverige har inte världens bästa djurskydd. Vi har ett skadat djurskydd. Djur och ägare lider. Det är inte rätt.

Vi måste sluta blunda.

Jessie Sitaric